Debatt: Syrien - en mörk fläck på världens samvete

Fyra år efter krisens utbrott har konflikten i Syrien trappats upp och våldet och lidandet eskalerat. Trots antagna resolutioner om skydd av civilbefolkningen har antalet civila dödsoffer ökat samtidigt som tillgången på humanitär hjälp minskat i stora delar av landet. Det är nu hög tid för FN:s medlemsstater att gå från ord till handling för att säkerställa att de antagna resolutionerna genomförs fullt ut, skriver Louise Gauffin och Daniel Gorevan. 

Miljontals människor har tvingats på flykt från sina hem, människor i olika åldrar med olika bakgrund och varierande politisk tillhörighet. Trots de uppenbara olikheterna delar dessa människor besvikelsen över det nationella samfundets ineffektivitet och bristen på konkreta åtgärder. Rapporten ”Failing Syria” som Oxfam ger ut tillsammans med 20 andra humanitära organisationer visar tydligt att det finns fog för denna besvikelse. 

I februari 2014 antogs resolution 2139 av FN:s säkerhetsråd. Resolutionen krävde ett stopp på attackerna mot civila i Syrien och innehöll åtgärder för att säkerställa humanitär hjälp till de behövande. Ytterligare två resolutioner på temat antogs under året, vilket betraktades som ett steg i rätt riktning och ingav hopp hos civilbefolkningen. Nu, ett drygt år senare, lyser resultaten fortfarande med sin frånvaro. Det internationella samfundet har inte lyckats gå från ord till handling för att lindra civilbefolkningens lidande. Tvärtom så har konflikten trappats upp och den humanitära situationen förvärrats. Säkerhetsrådets resolutioner om skydd av civila har ignorerats av de stridande parterna, säkerhetsrådets egna medlemmar och flera andra FN-stater. Sammantaget har det gånga året varit det värsta hittills, med stigande dödstal som följd.  

Vittnesmålen inifrån landet är många. Samah och hennes sex barn tvingades på flykt från sitt hem för att söka skydd i de omgivande bergen. ”Vi dör av kyla, sjukdom och svält. Jag skulle mycket hellre koka soppa på en spik hemma än att stanna här och vara beroende av hjälp utifrån men vi har inget val”, säger Samah.

Trots att hennes berättelse är lång ifrån unik, och att den humanitära situationen i landet försvårats, så har stödet till Syrien minskat. Världens rikaste länder har dessutom tydligt visat att de endast är villiga att ta emot ett litet antal syriska flyktingar.  

Det politiska och diplomatiska arbetat med att få till stånd en långsiktig lösning på konflikten tycks också ha avstannat. Lakhdar Barhimi, FN:s avgående fredombud i regionen, konstaterade nyligen att konflikten förvärras samtidigt som fredssamtalen uteblir. Hans nya ersättare Staffan de Mistrura står nu inför utmaningen att leda de motvilliga parterna mot ett eldupphör i staden Aleppo. 

Vad måste då till för att vända situationen och bryta den negativa utvecklingen? 

• Det internationella samfundet måste trappa upp biståndet till Syrien för att tillgodose de akuta humanitära behoven för civila. 

• Säkerhetsrådets medlemmar och andra nyckelstater måste använda sin politiska makt för att pusha de stridande parterna mot en långsiktig politisk lösning och sluta att bistå dem med vapen, ammunition och annat militärt stöd. 

• Fler länder måste ta sitt ansvar genom att kräva politiska åtgärder och öppna sina gränser för de som flytt krigets fasor. 

Vi ”vanliga människor” kan också hjälpa till genom att öppet visa vårt stöd för de civila och ställa krav på våra politiska ledare att agera. 

Nu, fyra år efter konfliktens utbrott, finns det ingen tid att förlora. Det är nu hög tid för FN:s medlemsstater att gå från ord till handling för att säkerställa att de antagna resolutionerna genomförs fullt ut.

Louise Gauffin

Generalsekreterare på Oxfam i Sverige 

Daniel Gorevan

Oxfam Policy Lead i Syrien