Debatt: Synen på landsbygden måste ändras – så hela Sverige kan leva

I regeringens budget finns många satsningar på lands- och glesbygder, vilket vi inom Feministiskt initiativ välkomnar, men vi reagerar på att regeringen i sin proposition utgår från en uppfattning att gles- och landsbygd är strukturellt svaga, när det i stället lika gärna kan ses som att städer görs starka på bekostnad av övriga landet.

En feministisk analys av lands- och glesbygder innebär bland annat ett synliggörande av de maktordningar som gör staden till norm och vilka konsekvenser detta får. Det syns till exempel i det språk som används när regeringen skriver om gles- och landsbygd. Där talas om ”mycket avlägset belägna” områden, men vad som är avlägset eller ej beror ju framför allt på varifrån du står och tittar.

Regeringens förslag och politiska lösningar ifrågasätter inte i grunden den politiska och ekonomisk ordning som gör att det ser ut som det gör. Urbanisering är inte en naturkraft – det är resultat av förd politik både på ekonomins och övriga samhällets områden. Så länge som budgeten inte läggs mot bakgrund av en sådan maktanalys kommer staden alltid att gå före resten av landet, oavsett regeringens goda intentioner.

Grundläggande för levande landsbygder är att kunna försörja sig och bo i landsbygder. Vi vill därför verka för ökad omflyttning av offentlig verksamhet samt att välfärden byggs ut lokalt vilket skapar arbetsplatser. Vi vill skapa förutsättningar för ett fungerande samspel mellan arbete, fritid, samvaro och familjeliv var än i landet du lever. Tillgången till välfärd och service ska därför finnas nära och där människor lever sina liv. Det handlar dels om att stärka demokratin och se till att tillgången till nödvändig samhällsservice är jämlikt och rättvist fördelad i hela landet, men också om att minska onödigt resande över stora geografiska områden.

Vi vill se en satsning på utbyggnad av järnvägsnätet i norra och mellersta Sverige, och flyttar därför inledningsvis en miljard kronor från investeringar i väg till investeringar i järnväg. Det är ett första steg mot den resursfördelning vi vill se. I samband med det bör också vinstkravet på SJ tas bort, för att på så sätt underlätta SJ:s arbete med att erbjuda ett bekvämt, miljö-vänligt och prisvärt sätt att resa.

Vidare behöver lokaldemokratiska processer i samband med naturbruk, gruvetableringar och jakt stärkas och respekteras. Vi vill se ett ökat lokalt inflytande vid nyetablering och nyttjande av naturtillgångar där lokala intressen och kunskap i allmänhet och nationella minoriteters intressen och kunskap i synnerhet tas tillvara. Samiska lokalsamhällen ska ha vetorätt att neka nya gruvområden som föreslås inom Sápmi.

Feministiskt initiativ ser lands- och glesbygder som fundamentet för vår framtid – ekonomiskt, miljömässigt, socialt, demokratiskt och politiskt. På så vis utmanar vi dels bilden av att karriären och nyföretagandet finns i storstaden- men också bilden av att alla människor vill bo och leva där. Vi menar att lika stora möjligheter finns i landsbygder men att våra fördelningssystem i dag missgynnar landsbygderna. Därför behöver vi en politik som genom både ekonomiska och sociala reformer utmanar dessa maktförhållanden.