Debatt: Sveriges utrikespolitik måste bli mer feministisk

Vi var många som välkomnade den svenska regeringens ställnings­tagande för en feministisk utrikespolitik. Regeringen framhåller gärna sitt engagemang för feminism och hållbart företagande globalt men för att den feministiska utrikes­politiken ska vara trovärdig krävs mer än vi hittills sett. Sverige måste sluta försvara privilegier för globala företag i handels- och investeringsavtal och istället engagera sig kraftfullt för att få till en bindande global lagstiftning där företag hålls ansvariga för de brott de bidragit till.

Företags verksamhet kan leda till att lokalbefolkningar tvångsförflyttas, blir av med livsnödvändiga naturresurser, tvingas leva med miljöföroreningar, övergrepp och undermåliga arbetsvillkor. Kvinnor och flickor drabbas extra hårt på grund av ojämställdhet och patriarkala strukturer. Det kan till exempel handla om att kvinnor får extra svårt att försvara sin mark eftersom de saknar bevis på ägande av marken och att de får gå längre för att hämta rent vatten. Samtidigt går jobben inom utvinningsindustrin, som ­gruvor, nästan alltid till män. Kvinnor som agerar och uttalar sig för sina rättigheter möter genus­specifika former av våld, inklusive sexuellt våld och strukturellt förtryck.

Gruvor, dammar och plantager bidrar dessutom till klimatförändringar och utarmning av ­naturen vilket ytterligare förstärker kvinnors och flickors sårbarhet. Människor som tvingas på flykt utsätts för en ökad risk för sexuellt våld. Samtidigt som behovet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och en rättvis och jämställd sjukvård blir mer akut i krissituationer, minskar tillgången till preventivmedel, abort och livsviktig mödravård på grund av att kvinnors och flickors rättigheter samt behov inte prioriteras.

Ett högaktuellt exempel är kata­strofen som utspelar sig just nu i Cabo Delgado i norra Moçambique, efter att enorma fossilgasfyndigheter upptäcktes i området. Där planeras för en av världens största fossilgasplattformar som kommer att förorena den känsliga närmiljön som inkluderar ett världsarvsklassat korallrev. Hundratals familjer har tvångsförflyttats från sina hem och sin försörjning i den flyktingkatastrof som nu utspelar sig, utan vare sig meningsfull konsultation eller kompensation. Fossil­bolagens löften om välstånd och försörjning åt lokalbefolkningen har svikits. Istället har en väpnad konflikt under­blåsts och förvärrats i ­exploateringens spår. På grund av konflikten i Cabo Delgado befinner sig nu fler än 700 000 människor på flykt i närområdet.

Det är uppenbart att de frivilliga riktlinjer kring mänskliga rättigheter som företag kan välja att följa är otillräckliga. De nationella och regionala regelverk som finns, eller planeras för, är inte tillräckligt skarpa och saknar en global räckvidd vilket öppnar upp för kryphål. Det är i dagsläget oerhört svårt för drabbade att få upprättelse och kompensation och att ställa företag till svars med kännbara sanktioner. Detta förstärks av att företags investeringar skyddas i handelsavtal med mekanismer, så kallade Investor state dispute settlements (ISDS), som gör det möjligt för företag att stämma stater på miljardbelopp.

I praktiken resulterar det i att företagens intressen överordnas mänskliga rättigheter och miljö. För att komma till rätta med de här problemen har det tagits initiativ inom FN till att ta fram ett globalt bindande fördrag som skulle hålla företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och indirekt miljöförstöring.

Fördraget Binding treaty har förhandlats sedan 2014 men Sverige och EU har lyst med sin frånvaro under dessa förhandlingar. Varför? Tag plats vid bordet för att stärka de mänskliga rättigheterna!

Ett aktivt engagemang i Binding treaty- processen och utträde ur avtal som inkluderar ISDS-­mekanismer skulle visa att regeringen menar allvar. En kraftfull feministisk utrikespolitik måste vara konsekvent och genomsyra alla politikområden. Det är dags att skifta maktbalansen. En feministisk politik inom flera områden är nödvändig. Vi vet också att den gör skillnad. Så när ska den svenska regeringen verkligen ­prioritera kvinnors, flickors och icke-binäras rättigheter på allvar?