Debatt: Sveriges status skadas av regeringens biståndshaveri

Tänk dig att du hanterar mångmiljonbelopp som påverkar Sveriges relation till andra länder. Tänk dig att du arbetar för ökad demokrati, färre konflikter och i förlängningen ett ökat ekonomiskt utbyte med dessa länder. Tänk dig att du gjort detta jobb med goda resultat och byggt trygga relationer, du har hög kompetens och dina kontakter har svårt att verka utan detta skydd.

Ingen vet när och vad som sker. 

När Sveriges biståndsorganisationer i elfte timmen fick de nya direktiven för Sveriges bistånd var de i detta läge. Nu är det oktober och fortfarande har Sida inte gett besked om när ansökningarna för nästa års bistånd ska vara färdiga.

Utan information är det svårt för svenska biståndsorganisationer att planera nästa års verksamhet. Och än värre hamnar biståndsmottagarna i ett svårt limbo. Ingen vet när och vad som sker. 

Genom sitt agerande har regeringen ryckt undan mattan under fötterna på seriösa aktörer och skadat Sveriges anseende.

Låt oss just nu lägga undan frågan om att ett av världens rikaste länder skär ner på de pengar som går till att hjälpa andra länder att utvecklas. Jag vill istället peka på hur Sveriges anseende i världen försämras av regeringens administrativa haveri.

LO arbetar, genom vår biståndsorganisation Union to union, för att stötta facklig organisering i länder där facken historiskt styrts av staten eller där arbetare utnyttjas till den grad att vi häpnar. Några exempel – vi stöttar fack i Indonesien för att ge arbetare kunskap om sina rättigheter och skapa tryggare arbetsvillkor. Vi hjälper till att organisera arbetare på ett av världens största företag Amazon i Indien och Brasilien. Kvinnor i flera länder i Västafrika får stöd för att ta kampen mot sexism och utnyttjande i arbetslivet.

Varför är det här viktigt? Bistånd har vi enligt internationella konventioner, som regeringsrepresentanter gärna poserar med, för att minska fattigdom och utveckla världens hållbarhet. Men för LO är det också givet att arbetare oavsett var de befinner sig ska ha goda arbetsvillkor. För dåliga arbetsvillkor smittar. Sverige konkurrerar på en global marknad. Kan företag strunta i fackliga rättigheter och exploatera arbetare i vår omvärld kommer också pressen på svenska arbetsvillkor öka. Vi är inte isolerade.

Till det kommer att bra arbetsvillkor kostar. Regeringen har förändrat inriktningen på biståndet så att det ska gynna handel med Sverige. Vad de inte tycks förstå är att oschyst konkurrens, korruption och dumpning av fackliga rättigheter ger länder konkurrensfördelar. Genom facklig organisering och bra arbetsvillkor i alla länder ökar Sveriges konkurrenskraft. Goda kontakter med fackliga organisationer och företag i andra länder ger förutsättningar för bra relationer med Sverige.

Regeringens senfärdighet och oseriösa myndighetsstyrning har försämrat Sveriges internationella anseende och skadat relationer och kontakter som tjänar Sverige väl.

Vi kommer inte ge upp kampen för goda arbetsvillkor över hela världen och att Sverige ska vara ett internationellt föredöme. Frågan är vad nya biståndsminister Benjamin Dousa (M) tänker göra för att laga skadan som redan orsakats av regeringens oprofessionella hantering av Sveriges internationella relationer.