Debatt: Sverige smörar för Trump när han sprider sin Maga-propaganda

När det republikanska konventet krönte Donald Trump till sin presidentkandidat innebar det slutet för Abraham Lincolns parti som vi känner det. Make America Great Again (Maga) har ersatt det historiska Grand Old Party (Gop). Borta är även partiets modernare värdegrund, Reaganismen, något som understryks av Trumps val av vicepresidentkandidat, den eldsprutande JD Vance, påpekar kolumnisten David Brooks i New York Times. 

Det anrika partiet har blivit ett Trumpföretag; han äger det med oinskränkt makt, något som förstärkts efter mordförsöket. Maga-folkets förväntningar är ett dramatiskt systemskifte. 

Färdplanen finns i Presidential Transition Project utformat av tankesmedjan Heritage Foundation. Huvudbudskapet är att ”bekämpa den radikala vänstern och den socialistiska flodvåg som utgör ett ödesdigert hot mot Amerikas framtid”. Utbildningsdepartementet ska skrotas, stora skattesänkningar genomföras, aborter försvåras, klimatinsatser minskas, fossila bränslen ökas, de federalt anställda decimeras och kontrolleras. 

Trump själv kom med en ny version av sin isolationistiska världssyn:

”Vi ska bygga en järnkupol över vårt land, vi ska säkerställa att ingenting kan komma för att skada vårt folk. Inte längre ska vi skicka saker och ting utomlands. Vad som gäller är America First, America First.” 

Trumpanhängarna kunde i samma vecka glädja sig att åt Högsta domstolens majoritet beslöt om en radikal förstärkning av presidentmakten. Med domslutet Trump vs United States gavs den förre presidenten vidsträckt immunitet mot åtal efter att ha lämnat Vita huset. I utlåtandet skrev chefsdomaren Roberts att presidenter – och då särskilt förre presidenten Trump – har absolut immunitet för händelser under utövandet av exekutiva kärnbeslut. Vidare ges presidenten presumptiv immunitet för beslut vid den yttre gränsen för deras ansvar. Däremot är presidenten inte immun vid icke-officiella handlingar. Denna begränsning är dock så otydligt skriven att den är nästan meningslös. 

Vidare skulle immunitet kunna råda vid eventuella krigsförklaringar mot yttre fiender. Som till exempel när George W Bush startade det illegala Irakkriget. 

I en mening sammanfattade domaren Sonia Sotomayor sin och två kollegers avvikande uppfattning: Med Trump v. United States blir presidenten en kung över lagen, ”king above the law”.

Med dessa beslut, i kombination med till synes obegränsade opinionsbildande möjligheter via sociala medier, skulle Trump kunna uppnå en maktställning som aldrig tidigare skådats i ett demokratiskt samhälle.  

Även här bryter Republikanerna radikalt med sin historia. Den 4 juli 1861 reagerade Abraham Lincoln mot spridandet av ”fake news” i sitt fördömande av slavägarnas propaganda, som han kallade ”en försåtlig förgiftning av den allmänna opinionen”. 

75 år senare skulle Lincolnbeundraren, den svenskättade poeten och landets förste ombudsman för USA:s socialdemokrater Carl Sandburg, parafrasera sin idol i diktsamlingen ”The People,Yes” (1936). Då var det de stora tidningsägarna Hearst och Pulitzer och deras bigotta själsfränder i politiken som åsyftades.  

”De började med en försåtlig förgiftning av den allmänna opinionen,

monstruösa försök att solka ned allmänhetens sinnen 

med lögner, halvlögner och texter tagna ur sitt sammanhang. 

(…)  

Kan man förvilla miljoner och åter miljoner 

med smittan från ens egna passioner, 

uppblandat med lögner och halvlögner, 

texter tagna från varje sammanhang, 

och därefter hoppas på fred, lugn tillit 

mellan nation och nation, mellan ras och ras, 

mellan klass och klass.”

Att det republikanska konventet ägde rum i delstaten Wisconsins huvudstad Milwaukee är en ödets ironi. Här rekryterades 1907 Sandburg av Socialdemokratiska partiet i Wisconsin som den förste heltidsanställde ombudsmannen i USA:s arbetarrörelse.

Vid denna tid fanns det nära 4 000 miljonärer i landet. De representerade en bråkdel av befolkningen. I en av sina anteckningsböcker noterade Carl: ”USA:s totala förmögenhet – 111 billion. Rockefeller 1 billion.”  Alltså i stort sett samma fördelning mellan den rikaste percentilen och resten av befolkningen som påtalades av Occupy Wall Street-rörelsen hundra år senare: ”We are the 99 percent.”

Det fanns i landet då cirka 3 000 socialistiska organisationer. Styrkan i Wisconsins socialism låg i dess etniska mångfald och politiska kompromissvilja. Där fanns danska socialdemokrater och polska socialister, en stor avdelning i Milwaukee som samlade judar, danskar och slavoner. 

En av judarna hette Golda Meyerson. Född i Kiev kom hon åtta år gammal till Milwaukee 1906 som flykting. Hon blev hon lärare i jiddisch och aktiv i den sionistiska rörelsen. 1921 flyttade hon med sin man till det brittisk-kontrollerade Palestina och tog namnet Golda Meir. 

Ledningen i Wisconsin kom från de dominerande grupperna av tyskar och österrikare, som till skillnad från svenskarna som var mest bönder, kom från industriella stadsmiljöer eller hade köpmannabakgrund. 

År 1910 valdes Emil Seidel till stadens förste borgmästare. Det var första gången i landets historia som socialister fick styra en större stad. De ökade märkbart alla medborgares livskvalitet. Carl Sandburg blev Seidels personlige sekreterare. Seidel skrev själv så här: 

”De kallade oss ´avloppssocialister´. Ja, vi ville ha god sanitet även i arbetarhemmen. Men vi ville ha så mycket, mycket mer. Vi ville att våra arbetare skulle ha ren luft, solsken, goda hem, god utbildning, en lön att leva på, rekreationsmöjligheter för unga och gamla, ett liv i lycka. Vi ville ha lekplatser, parker, badplatser, rena vattendrag, bibliotek, musik, dans, sång och glädje för alla. Det var vår socialdemokrati i Milwaukee.”

Efter Seidel valdes ytterligare två socialister till borgmästare. Daniel Hoan med sin 24 år i ämbetet (1916–1940) blev den mest framgångsrike socialistiske politikern i landet. Han genomförde USA:s första kommunalt ägda bostadsprojekt och bussbolag. 

1936 skrev Time Magazine att Milwaukee var den bäst styrda av amerikanska städer. Milwaukee blev också den enda staden som var skuldfri.

Minnet av framgångarna bestod genom åren. ”Om detta är socialism, låt oss då återföra den igen imorgon” , skrev den Milwaukeebaserade historikern John Gurda 2021. Men det var först ett halvt sekel senare som två socialister från Milwaukee, Ryan Clancy och Darrin Madison, i augusti 2022, valdes in i delstatens lagstiftande församling. 

Det var mot denna bakgrund som Republikanerna i juli 2024 kunde se affischer på stan med foto av en gammal film med cowboyen Ronald Reagan. På affischen stod det: ”Welcome G.O.P. to Milwaukee! A Socialist city!”

När de 4 600 delegaterna i augusti samlas till det demokratiska konventet i Chicago sker det också i en miljö med starka inslag av politisk historia. Där stod den första stora fackliga striden i USA. Den 3 maj 1886 uppstod en konfrontation mellan polisen och 35 000 demonstranter som krävde ha åtta timmars arbetsdag. Ett protestmöte på torget Haymarket utlystes. Under mötet briserade en bomb som förorsakade sju polisers och fyra arbetares död.     

Åtta arbetare åtalades i en rättegång där de från början var chanslösa. Det var mera klasskamp än lagboken som gällde. Sju dömdes till döden, den åttonde till 15 års fängelse. Fyra hängdes året därpå, två fick dödsdomen ändrad till livstid och en begick självmord. Den åttonde benådades flera år senare av den liberale guvernören för Illinois, John Peter Altgeld. 

Guvernören ansåg att bevis saknades för domen. Chicago-polisen hade provocerat och dödat strejkande.  

Det var också i Chicago som de första stora ”raskravallerna” utbröt, sommaren 1919. Den tändande gnistan var lynchningen av en ung afroamerikan som kommit in på en av stadens vita badstränder. 

Sandburg var då journalist och hans unika intervjuer med desperata människor i undermåliga svarta bostadsområden slog ned som en bomb. Han var noga med att kalla våldshandlingarna för ”de så kallade raskravallerna”. För honom var problemet grundat i den långvariga ekonomiska och sociala ojämlikheten i ”utsatta områden”, huvudfrågan var klass, inte ras. 

Black Lives Matter 100 år senare gav Sandburg rätt.

Ingen vet hur det kommer att gå i november. I valet 2020 vann Biden vågmästarstaten Wisconsin med 0,63 procent. Strax före konventet i år vägde det jämt, med Biden i knapp ledning 51 mot 49 procent. 

Med Kamala Harris har Demokraterna fått ny energi och ökad tilltro bland unga väljare. Och inte minst viktigt är att fackföreningsrörelsen mobiliserar: AFL-CIO med sina 12,5 miljoner anslutna har ställt upp för Harris, liksom det offentliganställdas Service Employees International Union med två miljoner, United Steel med 850 000 metallare och gruvarbetare. Så även the Communications Workers of America, the American Federation of Teachers, the United Food and Commercial Workers, the International Brotherhood of Electrical Workers, and the American Federation of State, County and Municipal Employees.

Men ingenting är säkert.

När jag loggar in på republikanska partiets hemsida, får jag svaret ”access forbidden”. Det är förståeligt. Inte ens den mest dystopiska Hollywoodfilm skulle kunna framställa en så märklig manifestation av fördomar, förtvivlan. desperation, testosteron och nationalism med världens mäktigaste ämbete i potten som partiet gjorde i Milwaukee.

Talet om inbördeskrig, likt i filmen ”Civil war”, om nya stormningar av Kapitolium om inte Trump vinner, oroar. Omvärlden håller andan. Särskilt i Ukraina och Mellanöstern. 

Nato är dött, sa Trump första gången 2020. Idag är fokus America First, America First – och Vita Huset.

Sverige spelade något av en huvudroll på ett av de få eventen med utländska röster inne i Republikaners kula.

Mot denna bakgrund av osäkerhet för USA självt och världen i stort har några oroliga eller anpassliga andar besökt Trump eller smörat honom i ord och handling. Medan de allra flesta har hållit armlängds avstånd.

Det är därför uppseendeväckande att just Sverige spelade något av en huvudroll på ett av de få eventen med utländska röster inne i Republikaners kula. Det skedde samtidigt som Elon Musk tillkännagav att han kommer att förse Trumpkampanjen med runt 45 miljoner dollar per månad.

Hur kan det vara möjligt att en svensk ambassadör deltar i evenemang under Trumppartiets antidemokratiska propagandamöte? Något som Trump kan peka på för att visa internationell legitimitet för sin politik.

Den ansedda politiksajten Politico reagerade också syrligt på Washingtonambassadören Urban Ahlins synpunkter i Maga-miljön. Man noterade att diplomaterna började bli alltmer diplomatiska när det gällde Trump.

De noterade särskilt att den svenske ambassadören avfärdade Trumps upprepade hot att han inte skulle hålla fast vid Natos artikel 5:

”Jag är totalt säker på (totally confident) att varje amerikansk administration skulle skydda Stockholm om det attackerades.” 

Ahlin verkade inte heller var bekymrad över de isolationistiska tendenserna som det republikanska partiet står för. Alltså just efter utnämningen av JD Vance som sagt att han inte alls bryr sig om vad som händer i Ukrainakriget, underströk Politico och tillade: ”Ursäkta om vi inte köper den diplomatiska nonchalansen.”