Sverige måste respektera urfolkens rättigheter

Tyvärr tycks reflektionen inte ha lett till märkbar förändrad praktik. Den ständigt växande överkonsumtionen och den industrialiserade världens intensiva jakt på icke-förnyelsebara naturresurser hotar alltmer urfolkens fortsatta existens.

Mineral-, gas- och oljeutvinning, storskaligt jordbruk och boskapsskötsel bidrar till att urfolkens förutsättningar för att leva förstörs oavsett om det handlar om urfolk i Anderna, Amazonas eller Arktis. På så sätt kränks deras mänskliga rättigheter och deras framtida existens hotas. Här i norr hotas samernas förutsättningar att leva vidare som ett folk när marker erbjuds för utvidgad gruvdrift, vattenkraftutbyggnader, turistanläggningar och avverkning av skog.

Vi löntagare i Sverige bidrar dessutom till kränkning av många urfolkssamhällens rättigheter genom att våra pensionsfonder investeras i oetisk verksamhet som hotar deras miljö, vattentillförsel och liv. AP-fondernas investeringar hos gruvbolag i Guatemala och Peru leder, förutom miljöförstörelse, till förföljelse och mord på urfolksledare när de kräver respekt för sina rättigheter.

Här i Norden fortsätter Sverige att envisas i både vänster- och högerkoalitionerna med att vägra ratificera ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter. Detta trots kritik från internationella instanser som FN:s rasdiskrimineringskommitté och andra instanser som FN:s råd för mänskliga rättigheter, Europarådets kommission mot rasism och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Senast nu i maj förhördes svenska staten och fick återigen rekommendationen att skriva under ILO:169.

Men övergreppen mot urfolk handlar om mer än att tränga sig in på deras mark. De handlar även om systematisk diskriminering genom reellt och symboliskt strukturellt våld och vardagsvåld. Till exempel fortsatt kolonialt språkbruk, fortsatt offentlig exponering av bilder tagna med ”rasbiologiskt” syfte och kåtbränningen i våras.

Denna sommar, mer än någonsin aktualiserades det absolut största hotet mot urfolk i världen. Klimatkrisen som den industrialiserade världens tillväxtmaximerande och hejdlösa överkonsumtion orsakat. Olika symptom på klimatuppvärmningen i form av kraftigt förändrade väderförhållanden, försvagade isar, glaciärer som försvinner, torka, bränder, och översvämningar förvärrar situationen för urfolk och deras möjlighet att leva kvar i sina traditionella områden och av traditionella produktiva verksamheter. Exempel på detta är den påverkan som skogsbränderna haft för renars vinterbete i Västerbotten, Norrbotten och Härjedalen. Där har lavarna brunnit upp och återhämtning kommer att ta minst 60 år.

Skadorna drabbar urfolk, vars harmoniska relation till naturen sett till att ännu relativt orörda ekosystem finns kvar och vilka gjort minst klimatavtryck på planeten. Detta till trots är urfolkens talan så gott som frånvarande vid klimatförhandlingar och formulering av klimatåtaganden.

Feministiskt initiativ sätter mänskliga rättigheter och ekologisk hållbarhet före ekonomiska intressen och koloniala strukturer.

Därför vill vi i Sveriges riksdag:

• Verka för att Sverige skriver under ILO:169 om urfolks rättigheter och för samefolkets rätt till självbestämmande, samt för att FN:s urfolksdeklaration ska implementeras som svensk lag.

• Verka för att AP-fonderna ska investera i verksamheter som respekterar mänskliga rättigheter och som bidrar till hållbar social och ekologisk utveckling.