Debatt: Sverige måste hävda sig mot USA:s totala dominans

Många länder som Vietnam, Kambodja, Nicaragua, Chile, Panama, Irak, Palestina, har drabbats hårt av konsekvenserna av USA:s utrikespolitik. Vare sig det rör sig om militär intervention eller geopolitisk manipulation, har USA upprepade gånger visat att dess handlingar inte alltid ligger i linje med internationell rätt eller mänskliga rättigheter, utan snarare i syfte att stärka egna intressen.

Ett av de mest aktuella exemplen på USA:s geopolitiska agerande är Ukraina. Sedan Rysslands invasion 2022 har USA varit en av de främsta aktörerna när det gäller att ge militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Detta engagemang har inte bara varit ett uttryck för att stödja Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, utan har också varit en del av USA:s bredare strategi för att återupprätta och stärka sitt inflytande i Östeuropa. Samt ger USA kontroll över ukrainska hamnar, infrastruktur och naturtillgångar.

En av de mest omdiskuterade exemplen är USA:s stöd till Israel, som sedan många år tillbaka har beväpnats med avancerad militär teknologi. Detta stöd har inte bara varit en strategi för att stärka USA:s intressen i Mellanöstern, utan också för att behålla en maktbalans som gynnar supermakten. USA:s relation till Israel har varit en nyckelfaktor i den långvariga konflikten i regionen, där våld och lidande har varit en återkommande konsekvens för de palestinska civila. Trots detta har Europa och Sverige varit passiva i att uttrycka stark kritik mot USA:s agerande.

Kanske är det just detta avstånd, både fysiskt och politiskt, som gör att Sveriges och Europas svar på USA:s globala ingrepp har varit svaga. När det gäller länder långt borta från den europeiska kontinenten – som Vietnam och Irak – har vi sett en tendens att hålla oss passiva. För många européer och svenskar har dessa konflikter varit något abstrakta, något som inte berört deras vardag i samma utsträckning som kriser närmare hemmet.

Däremot finns undantag. Olof Palme är ett exempel på en europeisk och internationell ledare som inte räddes att utmana USA:s politik, oavsett riskerna. Hans engagemang för att kritisera USA:s agerande i Vietnam och Palestina satte honom på kollisionskurs med den amerikanska supermakten. Palmes hållning påverkade honom personligen på ett dramatiskt sätt och anses av många ha bidragit till hans tragiska död. Detta väcker frågan om Europa, och Sverige i synnerhet, varit naiva i sitt förhållande till USA? Har vi som land förlitat oss för mycket på att hålla oss på god fot med världens största supermakt, utan att ifrågasätta de etiska och humanitära konsekvenserna av deras handlingar? Och om vi har varit naiva, vad innebär det för vår framtid? 

Vi ser i dag hur det globala politiska landskapet förändras, med en växande multipolaritet och nya aktörer på världsscenen. Sveriges allians med USA kan komma att ställas på prov.

Ett tydligt exempel på detta var Sveriges passivitet i Irakkriget 2003, där Sverige under press från USA valde att se mellan fingrarna inför den amerikanska invasionen, trots att det saknades tydliga bevis på de påstådda massförstörelsevapen som användes som förevändning. Sverige valde att hålla sig på den "rätta sidan", men resultatet blev långt ifrån den stabilitet och demokrati som lovades. Istället ledde invasionen till ett av de största humanitära katastroferna i modern tid. Gaza kriget var ytterligare en katastrof som Sverige och Europa tittat på utan åtgärd. Hur många fler katastrofer kommer Sverige att stå vid sidan om, utan att aktivt ingripa eller ifrågasätta de handlingar som begås av världens ledande militärmakt?

Även om det inte alltid leder till populära beslut, så kan det vara det enda sättet att skydda vår integritet och vårt moraliska ansvar.

Sverige och Europa står vid en vägskäl. De politiska och moraliska val vi gör nu kommer att definiera vår framtid och vårt ansvar på den globala arenan. Vi kan inte längre bortse från de långsiktiga konsekvenserna av att följa USA:s agendor utan att kritiskt granska deras handlingar. Det är dags för en mer oberoende utrikespolitik, där Sverige inte bara ser till sina egna intressen, utan också står upp för internationell rätt och mänskliga rättigheter, oavsett hur obekvämt det kan vara.

Som Olof Palme visade: att stå upp för det rätta kan innebära att stå emot den globala supermakten. Och även om det inte alltid leder till populära beslut, så kan det vara det enda sättet att skydda vår integritet och vårt moraliska ansvar på den internationella scenen.