Debatt: Sverige kan underlätta för alla idéburna skolor

Friskolereformen genomfördes i Sverige för 30 år sedan av ­regeringen Bildt. Målet var att skapa en variation av skolor, möjliggöra för skolor med särskild pedagogik och att små glesbygdsskolor som hotades av nedläggning skulle få en andra chans. Hur har det då gått?

Idag domineras friskolesektorn av ett fåtal stora aktörer som delar ut vinst till sina ägare, i en del fall till utländska kapitalförvaltare. Sverige är det enda land i världen där offentliga medel avsedda för undervisning kan användas på detta sättet. En allt större majoritet av svenska folket vill ha kvar friskolereformen, men samtidigt reglera eller avskaffa möjligheten att dela ut vinst. Och nu aviserar skolminister Lotta Edholm (L) krafttag med en ny friskolelag.

Inför sitt 13:e årsmöte presenterade Idéburna skolors Riksförbund (ISR) därför några förslag som skulle stärka friskolereformens ursprungliga syften och underlätta för föräldrar, lärare och ideella organisationer att driva eller starta nya skolor. Det krävs särskilda och bättre förutsättningar för idéburna skolor när det gäller tillståndsprocessen, möjlighet till finansiering och en ökad samverkan med kommunerna.

Idéburna skolors riksförbund representerar en mångfald av skolor över hela landet. Många av dem finns utanför de större städerna. Vi är emot vinstutdelning, men efterlyser ett bredare perspektiv: Hur ska makten över undervisningen föras tillbaka till lärarna? Vilken roll kan idéburna skolor spela i framtiden? Hur ska det svenska skolsystemet se ut framöver?

Skoldebatten den senaste tiden har bland annat handlat om friskolor ska omfattas av samma offentlighetsprincip som kommunala skolor. Något som inte är fallet idag. Detta begränsar allmänhetens och medias möjlighet att granska både räkenskaper och verksamhet.

Vi har länge ansett att offentlighetsprincipen bör gälla för friskolor. Öppenhet är en självklarhet eftersom alla skolor finansieras av det svenska folket och sysslar med myndighetsutövning. Samtidigt måste regelverket anpassas efter ideellt drivna och mindre skolors situation. Med politisk vilja måste det gå att skapa klok tillämpning av offentlighetsprincipen.

Sveriges Lärare undersökte i fjol förekomsten av tystnads­kultur inom svenska skolor. Resultaten visade att tystnadskulturen är störst inom de vinstutdelande och minst bland icke vinstutdelande. Bilden av kommunal skolverksamhet liknar i hög grad de problem som finns inom vinstutdelande skolor.

Undersökningen redovisar tänkbara orsaker till skillnaderna. Aktiebolagsskolor har en ökad press från ägare att uppvisa goda vinstmarginaler och behöver kontrollera informationen vilket kan påverka transparensen. Ett gott rykte och starkt varumärke blir viktigt. Idéburna skolor har inga aktieägare och styrs av andra drivkrafter. I koop­erativ och föreningar är drivkraft­en engagemang för barn och unga. Nästan alltid ligger en idé om bildning i botten. Lärarfacket konstaterar vidare att idéburna skolors mindre organisationer innebär korta beslutsvägar, vilket skapar förutsättningar för en arbetsmiljö med högt i tak samt förståelse för beslut som rektorer och styrelser fattar.

Partier med olika ideologisk utgångspunkt framhåller de små idéburna skolornas betydelse. När vi träffar politiker i riksdagens utbildningsutskott möts vi också av förståelse för våra medlemmars speciella förutsättningar. Men de välmenande orden måste omsättas i praktisk handling.

Lotta Edholms nya friskolelag behöver innehålla särskilda regler för idéburna skolor. Samma politiska ambitioner som ligger bakom förbättrade villkor för idéburna aktörer inom vård och omsorg behöver tillämpas på civilsamhällets idéburna skolor. Samhället skulle på så sätt kunna styra friskolorna på två olika sätt. Den vinstutdelande sektorn kan behövas kontrolleras med ett noggrant system för tillstånd, vinstbegräsning och uppföljning. Medan ett annat system stimulerar och underlättar för idéburna huvudmän.

Därför presenterar vi därför tio förslag att bygga vidare på:

1. Gör om skollagen så att vinst­utdelande aktörer styrs på ett sätt och idéburna på ett annat. Idag behandlas en liten ideell förening på samma sätt som skol­koncernerna.

2. Uppdra Skolinspektionen och Statistiska centralbyrån att skilja mellan idéburna och kommersiella fristående skolor i sin statistik. Det finns en bra definition av idéburna aktörer inom välfärden som riksdagen klubbade i juni i fjol.

3. Förbättra tillståndsprocessen så att det blir möjligt att starta idéburna skolar. Huvudmannaprövningar måste ske utifrån de idéburnas särdrag och synliggöra mervärden för kommunen.

4. Inrätta statligt garanterade lån som stimulerar idéburna skolors start och tillväxt. Utred ­särskilda bidragsmodeller för sådana skolor. Jämför med hur Sveriges folkhögskolor finansieras.

5. Reglera så kommunen ­stimuleras till eller till och med måste samverka med idéburna aktörer och kanske garantera viss infrastruktur. Jämför hur idrottsplatser kan garanteras av en kommun. Idéburna skolor vill komplettera, inte konkurrera. Samtidigt kan kommunens inflytande över etablering be­höva stärkas.

6. Utarbeta klok tillämpning av offentlighetsprincipen för små och idéburna skolor. Kanske ett statligt reglerat samarbete med kommun?

7. Försöksverksamhet. Pröva att uppdra åt idéburna aktörer att i samarbete med kommuner bistå i utsatta områden eller sköta sämre fungerande skolor.

8. Stärk möjligheterna för små lokala skolor.

9. Minska juridifiering, avprofessionalisering och dokumenthysteri för alla i skolan.

10. Och framför allt, kom ihåg varför vi har skola som ­samhällsinstitution! Låt skol­lagens ändamålsparagraf – bildningsidealet – prägla allt reform­arbete.