Debatt: Sverige, Israel och Palestina

Sverige ger resolutionen sitt stöd till skillnad mot de övriga EU–-staterna. Det gläder mig, att Sverige visar på en egen väg i kontroversiella utrikespolitiska frågor och inte enbart går i EU:s ledband. Vår utrikesminister får dock ta mycket stryk för att Sverige tillkännager sin egen vilja i utrikespolitiska frågor.

Palestinaaraberna är ju de stora förlorarna i kampen om Palestina. När FN:s generalförsamling antog den historiska resolution 181 om delning av Palestina i en arabisk och en judisk stat, så var 94 procent av marken och 80 procent av den odlingsbara jorden i arabisk ägo, enligt vad Ingemar Karlsson säger i sin bok ”Roten till det onda  – uppdelningen av Mellanöstern 1916–2016”.

Enligt FN:s delningsplan 1948 skulle 48 procent av det historiska- Palestina tillfalla Palestina-araberna.- Området kring Jerusalem skulle utgöra internationellt område. Ett halvt sekel senare, efter muren 2008, kontrollerar Palestinaaraberna 14 procent av det historiska Palestina och något internationellt territorium- kring Jerusalem existerar inte.

FN:s medlare i Palestina, Folke- Bernadotte, föreslog 1948 lite smärre- förändringar i delningsplanen till förmån för araberna. Jerusalem skulle fortfarande vara internationellt kontrollerat. Strax efter rapportens publicering, avrättades Bernadotte och hans adjutant i ett terrordåd. Den israeliska Sternligan låg bakom attentatet och mannen som höll i kulsprutepistolen kom senare att betraktas som folkhjälte i Israel. Ingen har emellertid blivit anklagad och ingen har blivit dömd för mordet.

Två av Sternligans ledande figurer, Ben–Gurion och Yitzhak Shamir, blev med tiden presidenter i Israel. Enligt mitt förmenande, så finns det sålunda betydligt viktigare händelser att utreda i förhållandet mellan Sverige och Israel, än en omröstning i FN om Unesco–strategier kring dagens Jerusalem.