Debatt: Sverige får inte utvisa kurder till tortyr och förföljelse

En grå kväll på Göteborgs centralstation möttes vi, Znar var äntligen fri ur Migrationsverkets förvar. Vi som var där för att hälsa honom välkommen hem var maken Tage och några vänner som varit med och kämpat för honom. Efter vad som kändes som en ändlös väntan kom han till slut springandes på perrongen med pride-flaggan i högsta hugg, skrattandes och gråtandes slängde han sig i våra armar.

Det var så otroligt fint att se honom så glad efter en så svår tid. Znar ska själv få berätta om sina känslor när han gick av tåget och om den rädsla han känt veckorna han spenderade förvarstagen.

”Att se min man och mina vänner var en av de lyckligaste ­stunderna i mitt liv. Jag var så lättad och rörd. När polisen hämtade mig och körde mig till förvaret var jag så otroligt rädd. Alla kurder som är politiskt aktiva på något sätt har hört om hur man behandlas i Turkiet när myndigheterna väl bestämt sig för man är terrorist. Jag hade blivit fängslad i 15 år och utsatt för svår tortyr om jag hade utvisats dit. Något som har hänt många av mina kamrater i HDP. Dessutom hade jag blivit trakasserad och våld­tagen eftersom jag är hbtq-­person. När man döms till fängelse i Turkiet så vet man inte om man någonsin kommer bli fri eller kommer få en begravning ­istället, folk dör hela tiden på grund av hur brutalt de behandlas.”

Znars mardröm är över, åtminstone för stunden. Men för många kurder i Sverige har mardrömmen bara börjat. Sveriges nya utrikesminister Tobias Billström (M) har upprepade gånger sagt att han avser upprätthålla alla punkter i det avtal Sverige och Finland slutit med Turkiet.

En av dessa punkter är att utlämna ”PKK-terrorister” till Turkiet. Många har protesterat mot detta och framhållit att man inte kan garantera kurder som blir utlämnade en rättssäker process. Framförallt kan vi inte garantera att de som blir utelämnade inte blir utsatta för tortyr, vilket hade stridit mot asylrättens mest grundläggande principer.

Efter det fruktansvärda attentatet i Istanbul den 13 november har retoriken hårdnat ytterligare mot den kurdiska frihetsrörelsen trots att det är högst oklart vilken koppling attentatet skulle ha till några kurdiska grupper.

Det finns många rapporter som styrker att tortyr förekommer i ­turkiska fängelser och förhörsrum. Men om man vill ha ett mer konkret bevis för Turkiets användande av tortyr så kan man finna det på Celil Turans kropp. Han är en av de kurder som Sverige vill utvisa till Turkiet, som redan en gång har blivit torterad av den turkiska staten på grund av sitt engagemang i PKK. Celil lever idag i Sandviken med sin hustru, det har gått 30 år sedan turkisk polis tryckte brinnande plast mot hans skuldra och hans hals. Ärren på hans kropp och hans psyke kommer aldrig försvinna. Men Sverige kan se till att han inte får några fler ärr, eller för den delen en för tidig död.

En annan kurd med påstådda PKK-kopplingar som Sverige lämnat ut till Turkiet är Resul Özdemir. 22 år gammal utvisades Resul och utsattes för tortyr under de första 24 timmarna på turkisk mark. Liksom Znar blev han anklagad för att vara ett hot mot rikets säkerhet och utvisad på Säpos begäran. Men vad innebär det i sammanhanget att vara ett hot mot rikets säkerhet?

Jag bad Znar berätta om sitt politiska engagemang i Turkiet och på vilka grunder Säpo begärde honom utvisad:

”Jag arbetade för ungdoms­avdelningen av Folkets demo­kratiska parti (HDP) i den turkiska staden Adana. Där hjälpte jag till med att värva medlemmar till partiet, informera om demonstrationer och sälja partiets tidningar. Mycket av det jag gjorde var att knacka dörr och prata med människor om orättvisorna som Erdogan utsätter kurder och många andra för. HDP är inte samma sak som PKK och det är inte bara kurdernas parti. Det är till för alla som vill ha ett bättre samhälle i Turkiet. Det är det tredje största partiet i landet och det enda som står upp för kvinnors och homo­sexuellas rättigheter. Det projekt jag var mest drivande i när jag var med i HDP var en kampanj för att rädda ungdomar från drogträsket som hette nej till droger.

År 2018 förhörde Säpo mig och ställde en massa frågor om mitt engagemang i HDP. De frågade om kopplingar till PKK och jag sade som det var, jag har aldrig varit med i PKK och aldrig haft med dem att göra. Jag blev väldigt överraskad över hur Säpo behandlade mig och hur de verkade tycka att min aktivitet i HDP, ett parti i Turkiets parlament, gjorde mig till en misstänkt terrorist. Jag förstår inte hur jag kunde få arbeta i svensk skola om de på allvar trodde att jag var terrorist. De sade att jag var ett hot mot rikets säkerhet även om jag aldrig skadat någon och aldrig varit misstänkt för något brott.”

Hade Erdogan fått bestämma hade HDP, landets tredje största parti, blivit förbjudna. Tusentals av deras ledande politiker har blivit fängslade på godtyckliga grunder. Detta beror på två saker. Partiet är ett hot mot Erdogans maktställning. Många medlemmar är kurder. Förföljelsen av kurder i Turkiet är allmänt känd och har en lång skamlig historia i landet där ansträngningar har gjorts för att sudda ut kurdernas historia och kultur.

En kurd som blivit väldigt känd de senaste månaderna är Jina Mahsa Amini. Hon dödades av den iranska polisen och över hela världen har folk samlats för manifestationer och ropat ”kvinna liv, frihet”, slagord som härstammar från den kurdiska kvinnorörelsen. Ebba Busch (KD), Carola och mängder av offentliga personer har uttalat sitt stöd. Vilket de gör helt rätt i, Irans kvinnor förtjänar allt stöd och mer. Men det klingar falskt när man samtidigt är beredd att skicka personer som likt Jina vågat trotsa en auktoritär ledare, till att torteras och dödas.

Skillnaden på Jina och Znar, Celil och de andra kurder Sverige vill utlämna är uppenbar för de flesta. Celil blev torterad av ett land som Sverige behöver stå på god fot med för att uppnå våra säkerhetspolitiska mål, Jina blev dödad av ett land som blivit paria i det internationella samfundet.

Eftergifterna till Turkiet visar tydligt på hur elastiskt begreppet mänskliga rättigheter är för våra ­politiker när det gäller utrikes­politik. Man kan förfasas över en kvinna som blir misshandlad till döds i Iran och skicka andra att möta samma öde i Turkiet. På samma sätt kunde YPG vara hjältar när de jagade ut islamiska staten ur norra Syrien, men kallas problematiska och tvivelaktiga när det krävs för att göra Erdogan belåten. Riskerna för kurder som utvisas till Turkiet blir än mer oroande nu när Erdogan har börjat bombardera kurdiska områden i norra Syrien igen.

Oaktat alla politiska spel så är rätten att slippa tortyr och förföljelse inte förhandlingsbar, vår skyldighet gentemot kurderna är glasklar utifrån internationell rätt och grundläggande anständighet. Ingen kurdisk oppositionell får utvisas till Turkiet. Vi kan inte garantera deras säkerhet och därför kan det inte komma på fråga.