Debatt: Svenskarna förtjänar bättre än regeringens budget

”Vi ser en ljusning vid horisonten” säger finansminister Elisabeth Svantesson när hon berättar om regeringens höstbudget. I samma andetag redovisas skattesänkningar som kommer innebära 48 000 kronor mer i plånboken per år för henne och andra med lika hög inkomst som ministern. Samtidigt får en genomsnittlig arbetare ungefär 200 kronor mer kvar i plånboken varje månad. Det är ett hån mot välfärden och de hushåll och företag som vänt på varje krona under de senaste årens kostnadskris.

Man behöver inte se sig omkring särskilt länge för att förstå att Sverige har ett skriande behov av investeringar. Det kan nog alla som suttit i väntrummet på en vårdcentral eller försökt åka tåg någonstans i Sverige vittna om. Om dagens politiker inte genomför de kraftiga investeringar som behövs i välfärden, i bostadsbyggande och i svensk infrastruktur så kommer vår generation att ärva en enorm investeringsskuld. En investeringsskuld som kommer att kosta samhället mer än vad den hade behövt göra.

I det läget väljer SD-regeringen att utöka jobbskatteavdraget, mest för de som redan har mest, vilket kostar staten 11 miljarder kronor nästa år. Ungefär samma summa som Sveriges kommuner och regioner hade i förväntat underskott 2024.

I samma anda har regeringen presenterat ett förslag om att skattebefria de första 300 000 kronorna på investeringssparkonton. Argumenten är att ge småsparare förutsättningar att utöka sitt kapital. Det kan verka behjärtansvärt, men sanningen är en annan.

Medianbeloppet för sparande bland de som har ett investeringssparkonto är 77 000 kronor. Medianbeloppet för svenska folket i stort är 0 kronor, då 7 miljoner svenskar saknar ISK-konton. Vanliga plånböcker får således inte ta del av skattelättnaderna för ISK-sparande. Vinnarna på förslaget blir istället de med de största beloppen på kontot. Notan skickas till skattebetalarna och tros uppgå till 10 miljarder kronor per år.

Regeringen investerar i budgeten 7,5 miljarder kronor i välfärden. Skattesänkningar väljer de att lägga 26,7 miljarder på. Efter en inflationskris, där välfärden och hushållen har fått bära kostnaderna, blir det uppenbart att regeringen har valt att lägga korten på bordet. Det här är inte en regering för vanliga plånböcker – det här är en regering för den redan förmögna eliten.

Snart presenteras oppositionens budgetmotioner. Som unga socialdemokrater förväntar vi oss en socialdemokratisk budgetmotion som ser till de investeringsbehov som faktiskt finns. En budgetmotion som satsar på välfärden, på de vanliga plånböckerna och på unga – inte på de som redan har det gott ställt. 

Om Socialdemokraterna menar allvar med att vara ett reellt alternativ till regeringens skattesänkarpolitik, så måste det synas i höstens budgetmotion. Det är hög tid att visa att Sverige inte bara kan bättre, utan också förtjänar bättre.