Debatt: Svensk pappaledighet försvaras inte med våld

Vi tänker i stället på hur ett försvarskrig skulle urholka vår möjlighet till pappaledighet. Hur män i krig skulle vara borta från sina barn. Hur krig traumatiserar och förändrar pappors psyken. Hur risken för mäns våld i nära relationer ökar när de väl kommer hem (om de kommer hem).  

De pågående krigen i vår omvärld gröper också hål i den mänskliga rättigheten till vapenvägran, vilket Kristna freds tidigare uppmärksammat. Detta drabbar framför allt män, de som i huvudsak förväntas dö och döda för sitt land. För även om vi i Sverige sedan 2017 har en könsneutral totalförsvarsplikt så domineras Försvarsmakten fortfarande av män och är historiskt grundad i den patriarkala idén att män är bättre lämpade än kvinnor för krig. Låt oss inte glömma, i denna tid av militarisering och upptrappade konflikter: ingen människa är lämpad för krig. 

Vi ska vänja oss vid tanken på våld som en motiverad lösning att försvara något som är motsatsen till våld, det vill säga omsorg. 

Vi förstår att poängen med ett starkt försvar är att hålla kriget borta, men redan i våldsretoriken går något förlorat. Försvarsmakten vill med sin kampanj att vi ska vänja oss vid tanken på våld som en motiverad lösning att försvara något som är motsatsen till våld, det vill säga omsorg. Det går inte ihop.   

Just pappaledigheten försvarar vi allra bäst genom att prioritera den på skattsedeln och få så många pappor som möjligt att nyttja detta fantastiska privilegium som kvinnorörelsen kämpat för. För precis som Svenska freds skriver i en krönika är det inte militären som har gjort att vi har pappaledighet, en stark demokrati eller hbtqi-rättigheter, det är vi medborgare som själva kämpat för detta via ett organiserat civilsamhälle. Ett civilsamhälle som nu ser sina resurser minska i snabb takt (se ForumCiv:s sammanställning: ”Slaget mot civilsamhället”).  

Försvarsretorikens allt starkare inflytande gör att resurser och det allmänna samtalet flyttas bort från det som verkligen bygger fred, trygghet och starka demokratier – det vill säga ett jämlikt välfärdssamhälle med civila organisationer som driver på den demokratiska utvecklingen. Med militariseringen ökar också pressen på unga människor, särskilt killar, att lägga sina liv i militärens händer.  

Det vi göder växer. Våld föder våld, omsorg föder omsorg. Pappaledigheten kan därför betraktas som en konkret antivåldshandling. Kanske är den även ett steg på vägen till att krig någon gång skulle kunna upphöra. Tänk er en värld där barn har tillgång till sina pappor och ingen behöver skickas ut i krig.   

En sådan värld vill vi leva i. Inte i en vilseledande pr-kampanj.