Debatt: Svensk media misslyckas att bevaka Gaza

Journalistchefer – ni leder redaktioner som lovar oss en upplyst värld och journalistik som gör skillnad. Fokus är på saklighet och opartiskhet, att värna sanningen och granska makten. Men när det gäller nyhetsrapporteringen om Gaza, den dödligaste platsen för civila i världen, ser vi ett medialt misslyckande.

Israel anklagas för det grövsta brottet mot mänskligheten – folkmord – och har i tio månader bombat skolor, sjukhus och bostäder, skjutit civila, hjälparbetare, vårdpersonal och journalister, allt i strid med internationell rätt. Över 39 000 palestinier, varav en stor del barn, har dödats och ingen plats i Gaza är säker.

Vi journalister strävar efter att skapa en journalistik som visar världen som den är. Trots det skildrar många svenska nyhetsredaktioner händelserna utifrån ett israeliskt perspektiv. Dessa brister ser vi:

1. Brist på ansvarsutkrävande. När ett misstänkt folkmord pågår har alla stater enligt internationell lag en skyldighet att försöka stoppa det. Medias, den ofta kallade tredje statsmakten, uppgift är att granska de två andra. Var är alla kritiska frågor till makthavarna? Än så länge har Sverige varken infört sanktioner, avslutat diplomatiska samarbeten eller stoppat vapenhandeln med Israel.

2. Avsaknad av historisk kontext. Det rapporteras ofta som om den nuvarande konflikten startade den 7 oktober 2023 vilket är fel. I samband med staten Israels grundande 1948 dödades tusentals palestinier och över 700 000 fördrevs. Israel har sedan 1967 expanderat och illegalt ockuperat Palestina och systematiskt och omfattande kränkt palestiniernas mänskliga rättigheter. Ockupation är en slags krigföring och Israel har som ockupant inte rätt till självförsvar. Däremot har det ockuperade folket rätt till motstånd inom ramarna för folkrätten, vilket till exempel innefattar regler för stridsmetoder och stridsmedel.

3. Bristande källkritik. Israels nuvarande regering är den mest högerextrema på åratal med ministrar som öppet driver en politik med målet att fördriva palestinier. Likväl visar svensk nyhetsmedia stor tilltro till Israel och vidareförmedlar okritiskt uttalanden från dess regering, militär och media trots att de är part i målet. Ett exempel är när Israel nekar till att ”offensiven” i Rafah leder till förgörelse, ett annat när frigivningen av fyra israeliska gisslan beskrivs som lyckad, trots hundratals palestinska offer. Andra handlar om UNRWA:s påstådda koppling till Hamas, att legitimera massdödande i jakten på Hamas-ledare eller okritiska nyhetsinslag med ”Malmökillen”, lobbyisten och före detta armé-talespersonen Jonathan Conricus.

4. Språk är makt. Hamas ges epitetet terrorstämplat medan Israel sällan benämns som folkmordsanklagat. Hamas dåd kallas för ”massaker” och ”bestialiskt”, Israels angrepp mot civila saknar värdeladdade ord. Palestinier ”mister livet” eller ”dör” som om våldet mot dem kom från ingenstans medan israeler ”slaktas” av Hamas.

Svenskar har i grund och botten en stark lojalitetskänsla gentemot medierna vilket vi borde värna om. Den bristfälliga nyhetsrapporteringen får oerhörda konsekvenser då den påverkar vad människor tror, tycker och agerar. I stället för att tydligt visa vad Israel gör mot en befolkning de enligt internationell lag har en skyldighet att skydda, presenteras bilden av en demokrati som slåss mot terrorister.

Vi har kontaktat ett fyrtiotal journalister för detta upprop. Flera instämmer i kritiken men vågar ej skriva under. I en värld av desinformation behöver vi trovärdig journalistik baserad på fakta. Det är dags att stärka förtroendet för vår profession genom att återgå till grundläggande journalistiska principer: noggrannhet, balans och sanning.