Debatt: Svårt att få ersättning vid arbetsskada

Dagens arbetsskadeförsäkring är ett dåligt skämt för kvinnor. Bara drygt 20 procent av de som anmäler en skada får den godkänd av Försäkringskassan. Den andra arbetsskadeförsäkringen, Afas trygghetsförsäkring, lämnar inte ens ut siffror om hur många som anmäler en skada. Däremot avslöjade nyligen Kommunalarbetaren och Dagens Arbete att Afa försäkring, som inte får gå med vinst, har återbetalat enorma summor – 40 miljarder kronor hittills – till arbetsgivarna samtidigt som många arbetsskadade får försämrad ekonomi.

Kvinnor som arbetar inom lågavlönade arbeten inom vård och omsorg hör till de största förlorarna. Dessa kvinnor får som regel varken ekonomisk ersättning eller ett erkännande av skadan om de tvingas sjukskriva sig. Att Afa:s arbetsskadeförsäkring de facto blivit en inkomstkälla för arbetsgivare bidrar också till att de inte behöver bry sig om att förbättra arbetsmiljön, eftersom försäkringspengarna ändå kommer tillbaka om någon skadas.

Det är glädjande att regeringen nu lyfter problemet till ytan och har beställt en utredning som ska se över försäkringen vid arbetsskada. Men tyvärr vågar regeringen inte riktigt ta itu med problemet. I utredningsuppdraget står det att försäkringen bygger på ett ”generellt arbetsskadebegrepp” som innebär att ”alla sjukdomar och skador som kan antas bero på olycka eller annan skadlig inverkan i arbetet kan erkännas som arbetsskada.” Denna princip, argumenterar regeringen, ”bör även fortsättningsvis gälla.” Detta eftersom försäkringen blir flexibel och nya skadetyper kan inkluderas i försäkringen. Men denna flexibilitet eller godtycklighet är också ett av de grundläggande problemen.

När arbetsskador uppstår på arbetsplatser där arbetsgivare tecknat Afa arbetsskadeförsäkring prövar Afa om försäkringsvillkoren uppfylls. Problemet är bara att endast arbetsskador godkänns som har uppstått till följd av ett olycksfall, vilket enligt Afa kräver att ”skeendet som föregår själva skadan, är relativt kortvarigt samt har inneburit något som i viss mån är ovanligt och oförutsett.”

Att det finns arbetsskador som orsakas av dålig arbetsmiljö såsom ohälsosam arbetsbelastning och stress behöver alltså Afa inte ta hänsyn till i bedömningen – något många kvinnor, inklusive jag själv, har erfarenheter av. Ett tungt lyft på jobbet för drygt ett år sedan, under stark tidspress, förstörde min fram till dess fel- och smärtfria rygg. Men eftersom jag varken halkade eller blev puttad så är, enligt Afa, mitt fall ”inte är att betrakta som ett olycksfall i försäkringsvillkorens mening” och därmed anses jag inte ha någon arbetsskada. Konsekvens: avslag, försämrad ekonomi och en frustration över orättvisan; för att inte tala om smärtorna och sämre livskvalitet.

Samtidigt som Afa försäkring vägrar ta med arbetsmiljön i bedömningen om arbetsskada har regeringen förstått att arbetsgivarna måste ta mer ansvar för en god arbetsmiljö. Om detta vittnar Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, som trädde i kraft den sista mars i år, samt arbetsmarknadsministern nyligen presenterade arbetsmiljöstrategi. Dessvärre verkar det endast som att man rekommenderar vad som ska göras. Arbetsgivaren behöver fortfarande inte frukta konsekvenser av misskött arbetsmiljö och kan fortsätta lägga över ansvaret på den enskilda anställde.

Det är dags att politikerna, LO (i synnerhet Kommunal) samt Näringslivet tar tag i den här frågan på allvar. Det är kvinnorna i vårdyrken som lider av den skriande orättvisan som råder idag.