Debatt: Stoppa utvisningen av kurder till Iran

Förtrycket av kvinnor och minoriteter i Iran har pågått länge men har under de senaste åren nått nya höjder. Mordet på den 22-åriga kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini blev en utlösande faktor för demonstrationer och protester under slagorden ”Jin Jiyan Azadi” (Kvinna, Liv, Frihet) – en slogan hämtad från den kurdiska rörelsen.

Demonstranterna har utsatts för tortyr, våldtäkter, försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Kvinnor har utsatts för omfattande kränkningar, moralpolisen har återinförts, människor har tvingats bort från arbeten, utbildningar och hälsovård. Mer än hälften av de som dödats tillhör minoritetsgrupperna balucher och kurder.

Inga befattningshavare har ställts till svars.

Övergreppen på kurder har dock pågått länge. Kurderna utsätts för godtyckliga arresteringar, hemliga fängslanden och påtvingade försvinnanden, genomförda av iranska myndigheter. Amnesty skriver att majoriteten av dem som fängslats är unga män och kvinnor i 20-årsåldern som utövat sin aktivism i informella cirklar med fokus på kurdiska minoritetens civila och politiska rättigheter. Enligt kurdiska grupper som arbetar för mänskliga rättigheter var över 500 kurder fängslade under 2020, inklusive försvarare av mänskliga rättigheter. De anklagas i vagt formulerade termer för att vara ett hot mot den nationella säkerheten.

Migrationsverket har avslagit Azad Ashnagars och Mina Ghazakhis ansökan om uppehållstillstånd.

I denna spända situation står nu två unga iranier av kurdisk härkomst från Mahabad inför att utvisas till sitt hemland Iran, där de verkat i en hemlig kurdisk organisation, Komala.

Migrationsverket har avslagit Azad Ashnagars och Mina Ghazakhis ansökan om uppehållstillstånd. I Sverige har de fortsatt sin politiska verksamhet bland annat i form av videosändningar för kurder, med andra ord utövat sin yttrandefrihet. Azads far har också straffats för sin politiska verksamhet, bland annat förlorade han sitt lärarjobb och hamnade i fängelse under 1,5 år.

Redan 23 november 2018 kallades Azads och Minas fäder till representanter för Revolutionsgardet där de förhördes om var barnen höll hus, varför de inte kom hem och förklarade också att Mina och Azad måste upphöra med sina politiska aktiviteter. Ytterligare två gånger har papporna kallats till förhör och fått hotelser, Azads pappa en fjärde gång 22 januari 2022. Det har då framgått att myndigheterna starkt ogillar barnens politiska verksamhet i Sverige. Förutom att ha hotat föräldrarna har myndigheterna stängt en klädaffär för kvinnor som Azad haft tillsammans med sin bror och som brodern fortsatt att driva efter att Azad lämnat Iran. Stängningen skedde 30 januari 2022 och genomfördes av Ettelaat (iranska Säpo) och Revolutionsgardet. En lapp sattes på entrén med beskedet att stängningen genomförts av politiska säkerhetsskäl. 

I Sverige har Azad fått upprepade grova hotelser via appen Telegram, ibland framförda av militärklädda, maskerade män, ibland civilklädda. Männen säger att de håller reda på var familjen befinner sig och lätt kan röja dem ur vägen. De varnar dem för att vara politiskt verksamma. De uppmanar Azad att åka tillbaka till Iran, då ska de tortera och avrätta honom inför hans familj.

I Sverige har Mina och Azad konverterat till kristendom. De är aktiva i Elimkyrkan, där de låtit döpa sig och deltar flitigt i kyrkans aktiviteter. Men de löper också risk att förföljas i Iran på grund av detta. Konverteringen har skapat problem för dem i form av starkt negativa reaktioner från släktingar. En särskild prövning rörande deras konvertering som skäl för uppehållstillstånd har också avslagits.

Ovanstående visar med all tydlighet de faror som hotar dem som politiskt aktiva kurder i Iran – och kanske också i Sverige. En utvisning av Azad, Mina, deras fyraåriga son och baby som väntas i februari innebär en stor och reell fara för deras liv och hälsa.

Låt den unga kurdiska förföljda familjen stanna i Sverige!