Debatt: Stoppa slöseriet, bygg linbanan!

Alla förslag till transportlösningar över Göta älv måste utgå från att knyta ihop Göteborg och regionens kranskommuner med transportnavet Göteborg. Mobiliteten över älven är en central fråga att klara av de närmaste åren.

Linbanor över älven (i kombination med andra transportmedel) är just ett sådant effektivt alternativ. Linbanor är säkra, de går tyst, de är miljövänliga, de är effektiva, de kan ta många resenärer, de ger snabba och täta tvärförbindelser och linbanorna tar liten plats. Bara några torn med kabel emellan.

Dessutom är de vackra i sin svävande tystnad!

Nu har linbanan röstats bort, pausats, och de som röstat för pausen säger sig ha förhindrat ett slöseri. Fast egentligen är det just de som röstat för pausen som är slösarna. För om beslut tagits att fortsätta med linbaneprojektet hade de pengarna till större del inte varit förslösade.

Nu utreds andra alternativ. Båtar, broar, tunnlar, anslutning med spårvagnar eller bussar, där ingen av dessa egentligen är en konkurrent till en linbana. Blir dessa alternativ lika effektiva, kommer de att kunna transportera företagare, kunder, anställda och andra pendlare lika ofta, lika fort och ge snabb anslutning till regional eller nationell trafik?

Transport med båtar ger att det blir en faslig massa båtar för att klara den uppgiften. Man kan nog gå torrskodd över bara på båtar i rad. Billigare?

Enbart båtar är förstås inget alternativ. En båt klarar bara transport på vatten, en kombination behövs. Buss, spårvagn, båt.

Blir dessa transporter lika effektiva?

Svar nej, det blir fler byten med väntetider, vilket i sig försämrar transporter och Göteborgs utbyggnad på Hisingssidan. Till dessa båtar kommer att krävas leder, vägar och ytor. Ytor som annars kunde bebyggas eller utnyttjas på ett bättre sätt än till just en väg.

Broar, tunnlar? Både broar och tunnlar kostar pengar. Billigare än en linbana? Kanske, om man bara ser till bro- eller tunnelkostnaden. Men till en tunnel och till en bro krävs uppfarts- och utfartsleder. Ytor som tas i anspråk. Den kostnaden kan till och med bli högre än kostnaden för en linbana förutsatt att tvärtransportservicen ska bibehållas.

Alternativet kan tvinga många att ta bilen. Detta i ett idag redan hårt igenkorkat Göteborg.

Bygger vi inte flera broar och tunnlar utan istället minimerar dessa i antal och förtätar med fler bussar och spårvagnar, så har vi också dömt Hisingssidan till en sämre utveckling. För vem vill bo eller verka på en ö dit det är svårt att ta sig, eller där resan tar lång tid och innebär många byten?

När en gång spårvagnen byggdes ut och göteborgiserades efter utköp av de engelska ägarna i början av förra seklet blev det dyrt för Göteborg. Mycket dyrt, men den investeringen blev lönsam och bidrog till stadens utbyggnad och utveckling.

Om en linbana inte blir av måste alternativen och dess kostnader utredas. Kostnader i inköp av transportfordon (båtar, bussar, spårvagnar) liksom kostnader för uppfartsvägar, leder till broar, tunnlar, båtar. Detta måste ställas i relation till linbanan.

Förseningar i restider för de som måste eller vill ta sig över älven och även försvårande av resandet i form av byten, måste också ställas i relation till linbanans restider och de eventuella kostnader detta kan medföra, samt eventuella kostnader för näringslivet och hur de alternativa transporterna kommer att påverka näringslivets utbyggnad på Hisingssidan.

Och en tredje fråga, kanske den viktigaste: hur ansluter andra alternativ till redan förberedda byggnadsplaner? Båt till Stenpiren ger inte samma närhet till Västlänken som en linbana till Järntorget.

Den bästa, effektivaste lösningen är en linbana.

Den kräver minst byggbar markyta, ger minsta förändringar av stadsplaner, ger bäst anslutning till övriga resesätt och den kan frakta massor av människor snabbt. Sedan utesluter förstås inte en linbana att andra alternativ finns kvar för alla de som inte kan vistas högt, kränga på vatten eller ens tänka sig en tunneltur.