Debatt: Stoppa de 0,01 procentens diktatur

Politiker är fokuserade på att vara i majoritet.  Men vi människor utgör inte majoriteten på jorden.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Ny forskning av en grupp ledande internationella forskare, ledda av professor Ron Milo från Weizman Institute of Sciences, visar att mänskligheten beter sig som en pest för alla andra livsformer på jorden trots att de 7,6 miljarder människor som befolkar jorden bara står för 0,01 procentav allt liv på jorden. Om någon annan art skulle göra så mycket skada som människan skulle vi göra allt i vår makt för att bli av med den så fort som möjligt. Vi gör redan detta med arter som bokstavligt talat är av grundläggande betydelse för vår egen överlevnad. Vi bekämpar till exempel insekter med pesticider i stor skala och äventyrar genom detta även våra egna liv, även om konsekvenserna bara kommer att visa sig med tiden.

Endast en respektfull inställning till andra livsformer på jorden kan ge oss en hållbar framtid. Även om vi är medvetna om detta inser vi det inte tillräckligt mycket för att låta det påverka våra handlingar. Sedan början av vår civilisation har 83 procent av alla vilda däggdjur och hälften av alla växter utrotats på grund av mänsklig inblandning. Förvandlingen av livet på jorden manifesteras bäst genom den totala omstruktureringen av dess biologiska mångfald - eller snarare bristen på den.

Ta till exempel fåglar, den globala förbrukningen av kyckling steg explosivt med bioindustrins ankomst efter andra världskriget. Numera är tama kycklingar världens mest vanliga fågel, med nästan 60 miljarder dödade individer per år. Uppfödd fjäderfä representerar 70 procent av alla fåglar på vår planet vilket betyder att endast 30 procent av alla fåglar fortfarande är vilda. Förutom det extrema antalet kycklingar som hålls, vilket skapar ett stort lidande, utgör den stora användningen av antibiotika och de storskaliga infektionerna orsakade av olika patogener också en stor risk för folkhälsan. Vidare kan, enligt forskare, zoonoser leda till en pandemi av oöverträffade proportioner.

Professor Jan Zalasiewicz, geolog vid Leicester University, säger följande om den fabriksuppfödda kycklingen, som han menar är det viktigaste beviset för en ny era, Antropocen, där mänsklighetens dominans är den mest utmärkande faktorn: ”Den fabriksuppfödda kycklingen har blivit världens vanligaste fågel. Den har fossiliserats i tusentals soptippar och gatuhörn runt om i världen.”

Det sätt på vilket vi lever nu är huvudsakligen inriktat på att maximera vårt välstånd på kort sikt. Vårt ekologiska fotavtryck är så stort att alla råvaror och förbrukningsvaror som vår jord kan ge på ett år tar slut i mitten av augusti varje år. Resten av året lever vi på kredit och tar ut ett oansvarigt förskott på en osäker framtid. På medellång och lång sikt kommer detta livssätt inte bara att hota vårt välbefinnande utan även vår överlevnadschans som art.

Men människan – de 0,01 procenten – är så fokuserad på sig själv att nästan alla politiska partier håller kortsiktiga mänskliga intressen som utgångspunkt för sin politik. Djur, natur och miljö behandlas endast när alla kortsiktiga mänskliga önskningar är uppfyllda, vilket aldrig är fallet. I Sverige visas detta bland annat genom fullständig tystnad från alla andra politiska partier när det gäller djurindustrin och dess skadliga miljöpåverkan. Trots att djurindustrin är ansvarig för mer utsläpp av växthusgaser än alla världens transporter nämns djurindustrin inte alls i miljösammanhang. Trots att djurindustrin är enormt vattenkrävande så pratas det nu i torkans tider nästan inte alls om behovet av att ställa om till en vegetabilisk produktion. Istället föreslås politiska åtgärder för att i ännu högre grad fortsätta att subventionera en ohållbar animalieproduktion. Att kritisera djurindustrin som en miljöbov är ett tabubelagt ämne. Bokstavligen talat, elefanten i rummet.

2006 valdes för första gången i historien ett politiskt parti, vars tankesätt tar sin utgångspunkt i icke-människors intressen, in i ett nationellt parlament. Partij voor de Dieren valdes då in i det nederländska parlamentet med två representanter. För närvarande har den siffran vuxit till fem ledamöter i parlamentet, två ledamöter i senaten, 18 i provinsråd, 15 i så kallade  water boards, 33 i kommunfullmäktige och en i Europaparlamentet.

Internationellt sett är politiska partier för djuren också en av de snabbast växande nya politiska rörelserna, som bygger på att skydda de svagas intressen mot de starkas påstådda rätt. Detta ligger inte bara i deras intresse som i dag inte har en röst utan också i vårt intresse, vi som tillhör den lilla men mycket dominerande minoriteten bestående av människor. Rätten att kontrollera, förtrycka och döda andra arter kan inte motiveras. Människor kan inte på något sätt göra anspråk på den äldstes rättigheter på vår planet och vår intelligens kan inte ses som den avgörande orsaken till vår självutnämnda överlägsenhet.

Som medvarelser här på jorden har vi all anledning att ompröva vår interaktion med djur, natur och vår planet. När Gandhi tillfrågades om hans åsikt gällande västerländsk civilisation, svarade han att det skulle vara en bra idé. Världens djurpartier vill ge en röst till de 99,99 procenten, vilket också skulle gynna de 0,01 procenten.

Det finns nu 19 djurpartier och över 17 000 djurskydd- och djurrättssorganisationer över hela världen. Djurens parti är ett av dessa djurpartier. Vår ambition är att stå upp för alla levande varelser runt om i världen, inklusive de individer som fortfarande ses av människor som egendom, objekt och billiga råvaror. De har alla rätt till sitt eget liv och vi måste börja visa dessa medvarelser den respekt de förtjänar.

Denna text stöds även av följande ledande representanter för djurpartier och djurskydds-/djurrättsorganisationer i världen:

/ Santeri Pienimäki

Animal Justice Party of Finland (Finland)

/ Silvia Barquero

PACMA (Spanien)

/ Bruce Poon
/ Tamasin Ramsay

Animal Justice Party (Australien)

/ Endri Haxhiraj

Institute for Environmental

Policy (Albanien)

/ Cristiano Ceriello

Partito Animalista Italiano (Italien)

/ Kyriacos Kyriacou

Animal Party Cyprus (Cypern)

/ Constance Adonis Villalon

DierAnimal (Blegien)

/ Liz White,

Animal Protection Party of Canada (Kanada)

/ Robert Gabel

/ Matthias Ebner

/ Sandra Lück

Partei Mensch Umwelt Tierschutz (Tyskland)

/ Héléna Besnard

/ Isabelle Dudouet-Bercegeay

/ Hélène Thouy

Parti Animaliste (Frankrike)

/ André Silva

Pessoas-Animais-Natureza (Portugal)

/ Vanessa Hudson

Animal Welfare Party (Storbritannien)

/ Ivan Kurajov

Society for the Protection of Animals (Sebien)

/ Zülal Kalkandelen

Animal Rights Watch Committee,

The Independent Animal Rights Group (Turkiet) 

/ Ion Dron

Political Party ”For People, Nature and Animals” (Moldova)

/ Ahmed Tazi

Animal welfare and sustainable development associative network RAPAD Maroc (Marocko)