Debatt: Stoppa avtalet som skadar två kontinenter

Betydelsen av EU–Mercosur-avtalet är enormt. Det skulle vara EU:s största frihandelsavtal hittills, och det är Mercosurs första frihandelsavtal någonsin. Avtalet skulle bland annat innebära ökad handel enligt ett kolonialt mönster, med import till Europa av råvaror som jordbruksprodukter och mineraler, och export av förädlade varor som bilar och kemikalier. Men det är inte frågan om att nord får fördelar och syd förlorar: Civilsamhällen på båda kontinenter samarbetar i nationella, regionala och transatlantiska koalitioner mot avtalet.

Handelsavtalet mellan EU och Mercosur strider helt mot EU:s Green deal och de mål som satts upp för klimatet och för att stoppa arters utrotning och förlust av biologisk mångfald. Själva avtalets natur är beroende av fortsatta destruktiva jordbruksmetoder som sätter mer press på naturresurserna och samhällena. 

Redan idag importerar EU enorma mängder nötkött samt soja till foder från Mercosurområdet, som leder till att enorma områden av Amazonas regnskog sopas undan för att skapa plats för mer kött- och sojaproduktion. Importen av soja, som mestadels används till foder för djurproduktion, ska öka trots att endast 13 procent av dagens sojaimport till EU beräknas vara avskogningsfri, och avtalet förväntas öka nötköttsimporten till EU upp till nära 100 000 ton om året. En studie som Frankrikes regering publicerat uppskattar att avtalet skulle leda till en ytterligare 25-procentig ökning av avskogning i Sydamerika. Något som också har enorma konsekvenser för de urfolk som bor där.

Avtalet är också en stor vinst för kemikalieindustrin. Mercosur-länderna använder flera bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU, men EU-baserade företag exporterar också bekämpningsmedel till ­Mercosur-länderna, vars användning och försäljning inte är godkända i EU av hälso- och miljöskäl. Rester av dessa bekämpningsmedel kommer sedan tillbaka till EU med de importerade jordbruksprodukterna, samtidigt som EU ställer krav på de egna producenterna att använda mindre bekämpningsmedel.

Ett bekämpningsmedel som inte uppfyller kriterierna i EU kan alltså säljas till tredje land, användas på grödor och sedan återvända till Europa som ett restämne i vår mat. 

Bekämpningsmedel är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden och dessutom mot urfolken i Amazonas, vars hälsa och liv allvarligt drabbats i vissa regioner på grund av kemikalier som används i jordbruk. Under 2018 använde Argentina 240 000 ton av herbiciden glyfosat, mestadels till sojaproduktion.

Det enda sättet för EU att uppfylla sina egna mål för Green deal och Parisavtalet är att i grunden förändra handelsförbindelserna så att miljö, klimat och mänskliga rättigheter sätts i centrum.

Ett stort antal bondeorganisationer från båda kontinenterna säger tydligt nej till EU–Mercosur och skriver i ett gemensamt uttalande i ­januari att avtalet är ”baserat på ett förlegat paradigm där jordbruksprodukter behandlas som vilken annan vara som helst, utan hänsyn till mänskliga rättigheter, kriserna för klimat och biologisk mångfald, matsuveränitet och livsmedels­producenters rätt till en skälig inkomst.” 

Och trots att kommissionen gärna motiverar avtalets syfte med att EU:s industrier vill ha det – visar en undersökning att även en stor del av EU:s företag är kritiska, både när det kommer till avtalets konsekvenser för miljön, och kring hur det skulle påverka deras egna företag ekonomiskt. 

Urfolksorganisationer i ­Brasilien fortsätter att uttrycka stor oro för hur frihandelsavtalet kommer innebära ytterligare press på deras territorier och regnskogens redan känsliga ekosystem, och vill att avtalet öppnas upp så att urfolk och andra berörda parter kan ha en meningsfull roll i förhandlingarna.

Flera EU-länder har också ställt sig negativa till avtalet, bland annat Nederländerna som i slutet av februari fastslog att de inte kommer ratificera ett avtal som innefattar jordbruk, eftersom avtalet skulle innebära att jordbruket i EU skulle skadas av orättvis konkurrens. Detta är viktig kritik och den globala bonderörelsen La Via Campesina har länge förespråkat att jordbruk ska undantas från Världshandelsorganisationen och alla frihandelsavtal. Nederländernas tydliga markering borde också få Sverige att vakna upp. 

Europaparlamentet slog 2020 fast att EU–Mercosur inte kan ratificeras i sin nuvarande form. EU-kommissionen försöker nu gå runt kritiken genom att tillämpa en fint. EU–Mercosur ska kallas för ett ”additional protocol” och godkännas den vägen. Det är en skenprocess som kortsluter den demokratiska processen och måste stoppas – det är miljöorganisationer och jordbruksintressen eniga om. 

Handeln mellan Europa och Sydamerika måste uppfylla alla EU:s och FN:s strängaste miljökrav. Detta avtal kommer inte ens i närheten, utan gör situationen för miljö och människor sämre istället för bättre. Släng avtalet i papperskorgen där det hör hemma – det skadar båda kontinenterna, och är inte värdigt Sydamerika, Europa eller Sverige!