ETC Malmö
Debatt: Stärk det humana och öppna samhället
ETC Malmö
Den senaste tiden har debatten om flyktingmottagandet fått stor uppmärksamhet, inte minst från massmedialt håll. Ett flertal representanter för våra olika riksdagspartier har gett sig in i debatten och bidragit med olika argument och förslag.Det är skribenten och inte ETC Malmö som står för åsikten.
Det finns dock en gemensam nämnare för dem alla – flyktingarna är problemet. Det kommer för många, de tar av våra resurser, det finns inte pengar, det finns inte plats, de har svårt att integreras osv. osv. Alla dessa argument förstärker ett inhumant och rasistisk klimat. Det påverkar den allmänna opinionen och gemene man börjar tro att sanningen, och lösningen, finns där någonstans bland dessa olika argument och förslag som är baserade på okunskap och fördomar.
Det verkar som att några parti-företrädare blivit impregnerade av argument från rasistiskt håll. De försöker lägga skulden på den som flyr, och prioriterar inhumana regler över etik, solidaritet och humanism.
Hur kan vi ignorera att dessa människor, som sätter sig ned i en halvtrasig gummibåt för att korsa medelhavet eller försöker ta sig genom trådbarriärer i Ungern, flyr från våld och den misär som följer i krigets spår.
Sverige har än så länge ett gott rykte. Världen vet att vi står upp för mänskliga rättigheter, demokrati och solidaritet. Vill vi verkligen ändra bilden av Sverige genom att berätta för omvärlden att dessa ord inte längre är lika viktiga för oss? Nej, låt i stället Sverige agera förebild genom att avskaffa transportörsansvaret, fördubbla antalet kvotflyktingar, utfärda humanitära visum och frångå Dublinförordningen så som Tyskland gjorde nyligen.
Lägger vi ett historiskt perspektiv på situationen i länder som Irak, Afghanistan och Libyen kan vi se att krigen och dess efterverkningar är ett resultat av västvärldens handlande. Det var USA som på falska grunder, utan lagligt mandat men i demokratins namn startade kriget i Irak och Storbritannien var inte sena med att stötta USA militärt. Den, om än lilla, politiska stabilitet som rådde försvann och extremistiska rörelser växte. Därefter var det Afghanistan som stod på tur och sedan Libyen.
I Libyen ledde det Franska flygvapnet attackerna och fler länder, däribland Sverige som gjorde sin första flyginsats på många år, deltog. Istället för att främja dialog, och politiska lösningar, uppmuntrades användningen av militära medel och i den vevan kunde länderna, bland annat Sverige, sälja sina vapen.
Vapenindustrin, och dess intressen, finns där i bakgrunden och driver fram dessa konflikter. Nyligen skrev Sverige ett kontrakt, med Brasilien, på JAS-plan med ett värde av ca 40 miljarder kronor!
Det vi idag kallar för ”flyktingkrisen” är en direkt konsekvens av dessa länders agerande.
Därför måste vi arbeta globalt, långsiktigt och förebyggande. Helt avgörande är att vi fortsätter stödja, och agera utifrån, mänskliga rättigheter, demokrati samt nedrustning.
Partier som argumenterar för att vi inte har råd att hjälpa borde kräva att länder som baserar stora delar av sin välfärd på vapenindustrin tar sitt ansvar för denna katastrof. Så länge vi bedriver vapenexport är vi med och driver människor på flykt. Kom inte och säg att situationen är ohanterligt. Det civila samhället kräver att ni tar ert ansvar.