Debatt: Stampen och frilansarna

Dagspressen har de senaste åren gått igenom ett stålbad med nedläggningar, sammanslagningar och omfattande nedskärningar. Det gäller inte minst här i Västsverige. Mediekoncernen Stampens kronjuvel Göteborgs-Posten har i princip halverat antalet redaktionella tjänster och för att uppnå samordningsvinster ingår man sedan ett par år tillbaka i samma bolag som en rad andra dagstidningar utmed västkusten.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ett led i sparprogrammen har varit att ersätta anställda journalister med underleverantörer. En betydande del av framför allt GP:s innehåll produceras i dag av frilansjournalister. Det gäller visst nyhetsmaterial, merparten av allt kultur- och featurematerial och även de flesta bilder (GP har i dag endast en anställd fotograf). Samtidigt har helgbilagan Två Dagar, och även ekonomi- och bostadsbilagan, outsourcats till ett externt produktionsbolag som i sin tur anlitar frilansjournalister för att skapa innehållet.

Utvecklingen har givit Stampen och GP en högre grad av flexibilitet på bekostnad av medarbetarnas trygghet. I och med att frilansjournalister är egenföretagare står de utanför en stor del av de statliga och avtalade trygghetssystemen. Men Stampen har inte nöjt sig med det. De har dessutom utnyttjat arbetslösheten och osäkerheten inom mediebranschen till att pressa arvoden. Många av de frilansjournalister som levererar material till Stampens tidningar lever i dag på marginalen och tvingas vända på varenda krona.

Det är alltså dessa medarbetare som nu får betala priset för Stampens dåliga affärer och ledningens vidlyftiga bonusar. För samtidigt som ledningen körde koncernen mot ruinens brant genom att köpa dagstidningar och tryckerier till överpriser plockade de ut mångmiljonbelopp till de egna fickorna. Enligt Svenska Dagbladet fick Stampenkoncernens högsta chefer nästan 500 miljoner kronor i ersättningar bara under åren 2010–2014. Storägaren Peter Hjörne och hans familj ska ha tagit ut 90 miljoner i ersättningar och utdelningar.

Stampen har i dag skulder i miljardklassen och för att undvika konkurs har man begärt en så kallad rekonstruktion. Genom den hoppas Stampen på omfattande skuldavskrivningar. I den här processen omfattas tillsvidareanställda av den statliga lönegarantin, men frilansjournalister hamnar i samma fack som storbanker och övriga borgenärer. Det medför att ersättningar för nedlagt arbete fryser inne och i värsta fall aldrig kommer att betalas. För enskilda individer handlar det om ersättningar från allt på ett par tusen till över 100 000 kronor för ett fåtal heltidskontrakterade. Det är ett hårt slag. Inte minst med tanke på att sommaren nalkas. Medan Peter Hjörne kommer att kunna njuta av sol och bad i sina två lyxfastigheter på Marstrand tvingas de som producerat innehållet i hans produkter vända på slantarna för att klara av hyran.

Stampen hävdar att de är förhindrade enligt lag att i det här läget särbehandla fordringsägare och att de därför inte kan ersätta drabbade frilansjournalister. Det är förvisso sant. Men de har alla möjligheter i världen att genast höja samtliga arvoden till skäliga nivåer och därmed betala för att de köper sig fria från allt vad arbetsgivaransvar heter. 

Trots att tiotals frilansjournalister nu riskerar att gå miste om ersättningar för tidigare jobb fortsätter de att arbeta för Stampens tidningar genom ett system där de får betalt omgående eller i förskott för alla nya texter och bilder de levererar. De brinner för sitt jobb och är beredda att göra sitt yttersta för att bidra till en allsidig journalistisk bevakning av Västsverige. Men oavsett om familjen Hjörne eller någon annan står som ägare till Stampen i höst måste frilansjournalisterna ges anständiga villkor. För deras, läsarnas och demokratins skull. För utan välfungerande medier kommer demokratin och det offentliga samtalet att urholkas.