Debatt: Stå upp för fängslade HDP-bröder och systrar

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är ännu en gång ansvarig för en skenrättegång. De tidigare ledarna för HDP, ett demokratiskt, prokurdiskt men multietniskt mitten-vänsterparti, Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ dömdes i mitten av maj till 42 respektive 30 års fängelse i en massrättegång mot partiets företrädare. De båda har suttit fängslade sedan 2016. Anklagelserna mot dem avfärdades av Europadomstolen, som kräver deras omedelbara frigivning. HDP blev ett reellt hot mot Erdoğans regim när partiet klarade tioprocentsspärren till parlamentet och har haft stora framgångar lokalt. Regimen har därför slagit ner hårt på HDP. Tusentals medlemmar och aktiva politiker har fängslats och EU-parlamentet konstaterade redan 2019 i en rapport om förtrycket av oppositionen att 59 av 65 folkvalda HDP-borgmästare hade bytts ut mot regimtrogna ”guvernörer”.

Likheterna mellan Erdoğan och Rysslands president Vladimir Putin, sultanen och tsaren, är slående. I såväl Turkiet som Ryssland kontrollerar regimen domstolar och medier och fängelserna är fulla av politiska fångar. Det borde vara lika självklart att kräva frigivning av Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ som det var att kräva att den ryske oppositionspolitikern Alexej Navalnyj skulle släppas. Men ännu har varken regeringen eller Socialdemokraternas partiledare höjt rösten.

Regeringens intresse för mänskliga rättigheter har i många sammanhang visat sig vara påfallande selektivt. Det är därför inte förvånande att statsministern och utrikesministern tiger om den turkiska regimens övergrepp mot såväl sina egna medborgare som sina grannar. Kristersson och Billströms pinsamma krypande för Erdoğan verkar fortsätta av bara farten, trots att vi nu hetsats in i Nato. De har skämt ut oss och allvarligt skadat vårt internationella anseende. Vem kan nu ta Sverige på allvar när våra ledande företrädare kritiserar brott bara om de begås av ”fiender” medan ”vänner” som beter sig lika illa slipper kritik? Hyckleriet är skamlöst, uppenbart och pinsamt.

Det är svårare att förstå varför socialdemokraterna sviker. HDP är ett systerparti till de svenska socialdemokraterna. Var är Magdalena Andersson? Det var illa nog att tiga om de systematiska övergreppen för att försöka hålla Erdoğan på gott humör så att han skulle släppa in Sverige i Nato. Men nu finns inte ens den klena ursäkten. Nu förskingras de sista resterna av arvet efter Olof Palme. Han talade klarspråk om såväl Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968 som USAs terrorbombningar av Hanoi julen 1972. Sveriges solidaritet med Vietnams folk och tydligheten mot USA – en om inte officiellt så väl inofficiellt nära allierad stat – ledde bland annat till frysta diplomatiska förbindelser mellan länderna under en tid. Sådana risker måste svenska politiska ledare med ryggrad våga ta även nu. En anständig utrikes- och säkerhetspolitik måste vara värderingsdriven och får inte reduceras till ett simpelt maktspel.

Så varför fortsätter såväl oppositionsledaren som statsministern att tiga? Om Andersson och Kristersson väljer fortsatt tystnad sviker de inte bara de politiska fångarna i Turkiet utan undergräver tilltron till demokratin i stort. Ska inte demokratiska ledare värda namnet stå upp för orättvist fängslade folkvalda i alla länder?