Debatt: Soulpower i stället för bredbent gubbe tack

Sting och Wayne Shorter får Polarpriset. Någon förvånad? Jag är förvånad. Jag förvånas över att artister som Aretha Franklin, Dolly Parton, Kate Bush, Madonna, Tina Turner, Shania Twain (och så vidare, och så vidare) ständigt förbises när detta pris ska delas ut. Hur tänker ni nu, Polarpriset? Tänker ni "Jamen förrförra året fick ju Emmylou Harris och Patti Smith fick ju för några år sedan och blablabla ..."?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det går självklart inte att förbise Stings påverkan på musiken, även fast jag personligen inte håller honom särskilt högt där. Ska vi däremot ställa musikaliska betydelser mot varandra så är det för mig helt otroligt att han får det före Franklin eller Turner. Utan dem hade inte pop, soul, rock, rap, reggae eller någon annan genre sett ut som de gör i dag. Deras gränsöverskridande artisteri, personligheter och livsverk har ritat om mer än bara den musikaliska kartan. Det fundament som de lade för kvinnor i allmänhet och mörkhyade kvinnor i synnerhet – musikaliska eller ej – torde räcka för att de skulle få Polarpriset varje år.

Det som OCKSÅ ska has i åtanke är hur pristagarna sett ut sedan Polarpriset instiftades, eller snarare, vilket kön de har haft. Under de 25 år som Polarpriset delats ut har bara en femtedel av dem varit kvinnor. Varför? Om det är så att de som väljer pristagare inte känner till ovan nämnda kvinnor eller övriga kvinnor som påverkat musiken måste de tyvärr finna sig i kritiken om att deras skivsamling eller kunskap om populärmusiken inte är särskilt utvecklad. De behöver nog även höja blicken från pissoaren och se sig om vad världen behöver. 

Mitt eget kunskapsspann sträcker sig tyvärr bara som längst inom populärkulturen, vilket medför att jag inte kan kommentera pristagarna inom klassisk/komposition mer än att – ja, det är mest män där med.

Nej, det handlar inte om att jämna ut nån statistik, även fast ni gott kunde höja siffran till minst 50–50. Det handlar faktiskt om att visa lite jävla respekt för de yrkeskvinnor som förbisetts i årtionden när ännu en sömnig lista om de viktigaste musikerna ska sättas ihop av gubbar, snubbar och bubbisar. Det är ju så att en får en blodpropp.

Världen behöver inte ännu en rynkig rockfarbror som sitter inklämd i en frack mellan kungen, Silvia och en glansig Tomas Ledin, omgiven av stelt leende vita, tråkiga människor. Världen behöver soul power från en kvinna med lite sväng i. Världen behöver lyfta fram kvinnorna som varit förebilder i årtionden för gammal som ung, svart som vit, kvinna som man, hårdrock som hiphop. Världen behöver lite R-E-S-P-E-C-T.

Huija!