Debatt: "Sortera rätt – för miljön"

Tandborsten i hushållssoporna men créme fraiche-burken i sopsorteringen. Logiskt? Javisst, skriver Sara Kralmark.

Jag har alltid en stor papperspåse ståendes i ena hörnet av mitt kök. I den lägger jag förpackningar av olika slag – plast, papper, metall och glas. Dessutom har jag en brun, lite mindre papperspåse, under köksvasken. I den påsen lägger jag mina matrester. Ingen av påsarna påverkar det estetiska intrycket av min lägenhet på ett särskilt upplyftande sätt. Rätt osexigt, rent ut sagt. Så varför envisas jag med att ha dem?

Sverige och svenskarna är bäst i världen på att sortera och återvinna sopor, men trots att vårt avfallshanteringssystem är så välutvecklat finns en del frågetecken att räta ut. Visste du exempelvis att det bara är förpackningar som ska sorteras bland plasten? Det vill säga att créme fraiche-burken ska läggas i återvinningen medan tandborsten ska följa med hushållssoporna? Förvirrande till en början, men egentligen är det rätt smart.

År 2008 antog EU det så kallade Avfallsdirektivet som innebär att medlemsländerna ska arbeta aktivt med avfallsminimering och återvinning. Sverige har också ett antal egna miljömål som bland annat säger att vi ska ha en giftfri miljö, frisk luft, grundvatten med god kvalitet och så vidare. För att målen ska uppnås och sophanteringen ska gå i rätt riktning – bort från slöseriet med resurser och iväg från soptippar som läcker gift – har Sverige infört ett speciellt styrmedel. Det man gjorde var att fundera på vem som bör ansvara – och betala – för insamlingen och återvinningen av våra sopor. Svaret blev att det vore bäst att lägga ansvaret på dem som producerar de varor som till sist blir våra sopor, eftersom det borde få producenterna att göra produkter som är mer resurseffektiva och lättare att återvinna. Sagt och gjort: styrmedlet går under namnet ”Producentansvar”.

Man identifierade åtta produktgrupper som ansågs extra viktiga att samla in och återvinna: batterier, bilar, däck, elektriska och elektroniska produkter (inklusive glödlampor och viss belysningsarmatur), förpackningar, returpapper, läkemedel samt radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor. Det är alltså här det blir skillnad mellan créme fraiche-burken och tandborsten!  Hushållssoporna, det vill säga tandborsten och andra saker som inte ingår i någon produktgrupp, ligger på kommunens ansvar att samla in. 

Genom att sortera enligt producentansvaret kommer vi åt nästan alla sopor som är av sådan kvalitet att de går att återvinna; sorteras allting rätt är det inte mer än några få procent kvar i hushållssoporna som har något återvinningsvärde. Jag har hört folk säga att de struntar i att tandborsten ska gå i soporna eftersom de tycker att det är slöseri och att det dessutom blir en liten tyst revolt mot att allting ska handla om pengar. Att sortera felaktigt leder dock inte till något positivt, eftersom en container som till hälften är full med tandborstar och hälften plastförpackningar kommer få avfallshanteringsföretaget att säga ”Nej tack, vi har inte fått betalt av producenterna för att återvinna det där. Det är mer ekonomiskt för oss att bränna det!”. Kanske vore det en idé att komplettera producentansvaret med andra styrmedel i syfte att förenkla sorteringen för konsumenterna, men att göra ”politiska statements” genom att sortera fel är onödigt och kan göras på bättre sätt. Själv ser jag sopsorteringen som en rätt liten uppoffring i mitt liv, för miljön.