Häromdagen kom en mätning, utförd av DN/Ipsos, om förtroendet för olika medier. Resultatet var glädjande. Den kloakbrunn av fördomar, lösa rykten och måttlöst hat som heter Avpixlat hade stort förtroende bara bland 4 procent av de tillfrågade. 

Sajten Avpixlat slår förstås ifrån sig; undersökningen var illvillig, Avpixlat åtnjuter tvärtom stort förtroende, men folk blir skrämda när de ser hur fina människor som till exempel förra kulturministern Adelsohn Liljeroth släpas i smutsen när de erkänner att de gärna läser Avpixlat. Framför allt, heter det i den redaktionella kommentaren, har Avpixlat påverkat opinionen i landet. Flera av de traditionstyngda etablerade medierna har tagit intryck. Så här heter det:

”Om sajter som Avpixlat inte krattat manegen skulle inte skribenter som Anna Dahlberg på Expressen, Ivar Arpi på Svenska Dagbladet och Alice Teodorescu på Göteborgs-Posten kunnat skriva det de skriver idag.” (http://avpixlat.info/2016/04/01/missvisande-om-avpixlat-i-fortroendematning/)

Jag är säker på att Dahlberg, Arpi och Teodorescu slår ifrån sig: O nej, Avpixlat är en för vulgär sajt för att de skulle ta intryck. Och därtill denna förnedrande bild av dem själva som cirkushästar som lydigt galopperar in när väl manegen är krattad!

Dahlbergs, Arpis och Teodorescus språkbruk är också betydligt mer polerat än det man möter på Avpixlat. Men det är i analysen av vad som händer i Sverige som de påminner om Avpixlat. Mängden av flyktingar gör att vi står inför en systemkollaps, och islam är ett dödligt hot riktat mot oss alla. Så låter det om och om igen.

Och nu rycker dessa tre ledarskribenter med sig andra som har svårt att stå emot de nya opinionernas tryck. Alldeles nyligen skrev Ann Heberlein, den kända teologen och författaren, en krönika på Göteborgs-postens ledarsida med den illavarslande rubriken ”Vi måste tala om islam” (26.3.2016). Den har blivit omtalad för ett gravt faktafel: Heberlein påstod att det hade begåtts 395 islamiska terrordåd i Europa under 2015 medan rätt siffra var två (ohyggliga dåd, förvisso!). Hon rättade sig men vidhöll sin huvudtes att våldet var väl förankrat i islam, ja redan i Koranen och hos profeten Muhammed själv. ”Muhammed var ingen fridsfurste”, säger hon; och alla införstådda vet att hon därmed ställer honom i motsats till Jesus. Nå, hon medger att det finns blodiga partier också i Bibeln. Men i dag är kristendomen inte någon våldsreligion, som islam.

I viss mån har Avpixlat rätt: Det har blivit alltmer naturligt, ja nästan normalt, att tala om flyktingar som en fara för landet och muslimer som ett ständigt hot. I debatten spelar de som verkligen kan islam – specialister som Mohammad Fazlashemi, Susanne Olsson och andra – en marginell roll för ledarskribenter och krönikörer. I Sveriges Radio, denna bastion för vett och sans, kan man dock höra dem (senast den 27 mars i Teologiska rummet – ”och när du vill i appen”). Men inte lyssnar väl Teodorescu och de andra på dem? De tar åtminstone ingen lärdom.

Vi människor har två grundläggande reaktioner inför det som framstår som främmande: rädsla och nyfikenhet. Genom nyfikenheten vidgar vi inte bara våra kunskaper och erfarenheter – hela vår livssfär vidgas, vi lär känna nya människor och nya sammanhang. Rädslan får oss att krypa ihop, beredda till självförsvar.

Det är rädslan som inte bara Avpixlat utan också allt fler skribenter försöker intala oss. Det är inte bara sorgligt; det är farligt.

För oss som göteborgare är det extra sorgligt att ledarredaktionen på stadens enda morgontidning har hamnat i händerna på människor som sprider misstro och fördomar. Det var ju ändå ”vår” tidning. Nu är den inte längre det.