Debatt: Solidaritet med den israeliska vänstern ger fritt Palestina

Palestinagrupperna argumenterar (Dagens ETC 1/6) för ett stopp på den israeliska ockupationen. Vi håller med. Svaret finns i FN-resolutionerna: ”land mot fred”. Ska konflikten lösas så måste båda sidor ta sitt ansvar – Israel ska uttryckligen utlovas fred i utbyte.

 Fred har dock varit en bristvara för de judar som bott i området de senaste 100 åren. När det nu är 50 år sedan kriget 1967 (som många felaktigt uppfattar som startpunkten på konflikten) är det viktigt att förstå bakgrunden. Israel gjorde inga anspråk på Västbanken före 1967. Ockupationen blev en följd av att Jordanien anföll Israel. De israeliska vänsterledarna gjorde vad de kunde för att få Jordanien på bättre tankar, men förgäves.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Egypten hade dessförinnan utvisat FN-trupperna, blockerat Tiransundet och deklarerat att ett kommande krig skulle bli totalt. De arabiska grannländerna hade förberett en gemensam attack mot den unga staten Israel. Israel skulle inte ockuperas, det skulle utplånas.

Ockupationen är alltså en följd av det kriget. Krigets grundorsak var dessa arabstaters motstånd mot Israels existens och det judiska folkets strävan att leva i självständighet. Att även Palestinagrupperna beklagar Balfourdeklarationen och FN:s delningsplan följer samma spår. Vi, liksom en majoritet i övrigt, vill se en judisk stat sida vid sida med en palestinsk stat. Man behöver inte vara antingen pro-Israel eller pro-Palestina – man kan vara pro båda!

Det här har även moderata palestinska krafter, liksom flertalet arabstater, insett. Den enda framkomliga vägen är tvåstatslösningen. Därför är det beklämmande hur en del inom vänstern (exempelvis Palestinagruppernas samarbetspartner ISM) lever kvar i 70-talets retorik. Detta med rop om att ”krossa sionismen” och en tro på att den beprövade och misslyckade metoden ”väpnad kamp” skulle leda vägen framåt.

Även de svenska politiker som haft störst engagemang för Pale-stina – Olof Palme, Sten Andersson och Anna Lindh – insåg att fred bara skapas genom att respektera båda parters legitima intressen. Den insikten har inte alla pro-palestiner. I retoriken behandlas Israel som en spetälsk – en stat som ska bojkottas, hotas och skrikas åt. Den enda bild vi ska få av Israel är extremistiska bosättare, religiösa fundamentalister och vulgära högerpopulister.

Varför inte se till de miljontals israeler som stödjer tvåstatslösningen?

När Israel utsätts för denna enögda kritik reagerar israelerna. De ser påhoppen som ren antisionism. Säkerhetsfrågan blir då viktigare och de högervridna partierna växer. 

Bara genom att solidarisera oss med progressiva krafter i såväl Palestina som Israel kan vi få dessa länders medborgare att välja fred före konflikt och skapa förutsättningar för en rättvis politik. 

Slut därför upp mot krigshetsarna på båda sidor i konflikten, och för de progressiva och fredssträvande krafterna!