Debatt: Socialministern låter barn till frihetsberövade falla mellan stolarna

I Sverige finns omkring 160 000 barn och ungdomar med en förälder som har dömts för brott. Forskning visar att dessa barn löper större risk än andra att drabbas av psykisk ohälsa, utanförskap och hamna i kriminalitet. Vems ansvar är det att fråga en nioårige pojke hur han mår utifrån att hans pappa sitter dömd för mord?

En kartläggning som Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen publicerade i december 2018 visar att 94 procent av landets kommuner saknar förebyggande och uppsökande verksamhet för barn med frihetsberövade föräldrar. Slutsatsen var att arbetet behöver stärkas och att det saknas nationella riktlinjer och öronmärkta medel för landets kommuner.

Därför är det anmärkningsvärt att socialminister Lena Hallengren i Sveriges radio den 5 mars fråntar sig ansvaret i frågan. Hon hänvisar till att det är upp till kommunerna och Kriminalvården att se till att barn med frihetsberövade föräldrar får det stöd de behöver. En hållning som går emot Socialstyrelsens slutsatser i sin kartläggning.

Att lägga över hela ansvaret på landets kommuner och kriminalvården är problematiskt då kommunen saknar resurser för att bedriva riktat stöd. Vidare bär inte kriminalvården idag ansvaret för att erbjuda känslomässigt stöd för barnen. Att ansvaret ligger på kommunerna är i sig inte fel, men att regeringen varken skjuter till riktade statliga medel eller arbetar för att ta fram nationella riktlinjer, ger signalen att detta är en bortprioriterad fråga. Vi tolkar det som att regeringen väljer att blunda för dessa barns rättigheter, som är fastställda i barnkonventionen.

De aktuella stödinsatser som idag erbjuds av samhället kommer främst från den idéburna sektorn och är dessutom endast tillgänglig i fåtalet kommuner. Men de resurser som ideella aktörer såsom Solrosen och BUFFF har för att ta detta ansvar är mycket bristande. Myndigheterna kan inte förlita sig på civila samhället om de inte samverkar med oss.

I veckan överlämnade 19 barnrättsorganisationer en lista till Barnrättskommittén inför kommande granskning huruvida Sverige lever upp till barnkonventionen 2021. Där är dessa barn med som en prioriterad målgrupp vars rättigheter inte tillgodoses idag i Sverige.

Vi föreslår:

Ge kommunerna tydligt ansvar och en öronmärkt summa pengar
Inför nationella riktlinjer med grund i vetenskaplig evidens för ett jämlikt stöd i landet
Stimulera samverkan mellan kommuner, statliga myndigheter och idéburna organisationer

Vi har genom verksamheterna Solrosen och BUFFF arbetat med riktat stöd till dessa barn i 20 års tid, och för oss är dessa 160 000 barn inte bara ett hål i statistiken. Deras behov är stora och vi ser deras utsatthet och rädslor. Vi vet hur rätt stöd och hjälp kan vändas till trygghet och framtidstro för dessa barn.

Vi kräver att socialministern ger oss ett svar på varför hon inte ser att de åtgärder som Socialstyrelsens kartläggning presenterat är prioriterade och berättigade.
//////
Daniel Grahn, Generalsekreterare Erikshjälpen

Emil Mattsson, Direktor Räddningsmissionen

Line Fuchs, Verksamhetschef Solrosen

Bengt Ericsson, Ordförande BUFFF Sverige

Madelein Kattel, Verksamhetschef BUFFF Sverige