Debatt: Socialismen viktigare än någonsin

Få har missat att vi befinner oss i ett supervalår. Svt tar sitt public service uppdrag på allvar och frågar en röstberättigad lördagsflanör: vilken fråga är viktig för just dig? Svar, miljön. En annan svarar ekonomin, medan pensionären med emfas säger pensionerna. Reportern avslutar trailern med löftet att Din röst räknas. 

Och det är ju bra att de tar oss på allvar. Men trots det känner jag missmod. Visst är jag lycklig att leva i en demokrati. Och visst intresserar jag mig för välfärdsfrågorna. Men vem ansvarar för de hotfulla krisfenomenen: Miljö- och klimatkrisen? De enorma klasskillnaderna, eller som borgerligheten uttrycker det, ”låg respektive hög utbildningsnivå”? Som om klasstillhörigheten är ditt eget ansvar. 

Politikernas svar går ut på att vi först måste fixa tillväxten. 

Det där tror jag inte på. 

Om reportern hade frågat mig hade jag svarat: De usla framtidsutsikterna!

– Jaha, undrade reportern, vad menar du då?

– Vi måste ta bort problemens orsaker. 

– Klimathotet då alltså?

– Njaa, jag menar snarare kapitalismen. 

Kommen så långt hade nog reportern lämnat mig. Ingen systemkritik här inte. Vi lever ju i den bästa av världar som visserligen kan bli bättre, men vi har ju demokrati. Att 85 av världens rikaste personer äger tillgångar större än 3,5 miljarder människor tillsammans, att kapitalägarnas vinstintresse styr produktionen, inte mänskliga behov, är ointressant. Både i EU och i riksdagsvalet. Det om något är odemokratiskt, men det diskuteras inte. 

När krisfenomenens orsaker debatteras inskränker man sig till ”våra konsumtionsvanor”. Inte att kapitalismen är ett systemfel som riskerar att göra mänskligheten till en betydligt mindre parentes på vår planet än nödvändigt. 

Om reportern ändå hade stannat kvar skulle jag sagt att jag misstror partier som accepterar eller hyllar kapitalismen, partier som anser att kriserna bara kan åtgärdas om kapitalet ges möjlighet till stor vinst. Inte annars.

– Och hur vill du ha det då? frågar reportern med förakt i rösten.

– Ja du; socialism, svarar jag osäkert medan han ser på mig som om jag vore en idiot.

– Rösta på Sjöstedt. Han är väl egentligen kommunist? Eller flytta till Nordkorea?

– Försök inte, Stalin är inte min kamrat och Sjöstedt tycker det är ok att kapitalisterna tillverkar schampo, bara inte välfärd. 

Nu gick reportern.  

Där stod jag med mina frågor, ointressanta under supervalåret. Ändå tror jag att socialismen är viktigare än någonsin för att vi skall komma tillrätta med problemen. Och inte fick jag sagt att jag trots bristande tilltro till partierna kommer att rösta rödgrönt. Det får bli mitt lilla bidrag till sabotaget av borgerlighetens angrepp på oss ickerika. 

Guy Glans