Debatt: Socialdemokratin är död – länge leve social demokrati

Förespråkarna för exempelvis LOV-reformen i Norrköping, med Socialdemokraterna i tätposition, har uppenbarligen och utan att presentera en enda källkritiskt kontrollerbar konsekvensanalys landat i samma idégemenskap som sina allianspartner i Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Och i mening att privata vinstintressen som skatteobjekt med säten i Långtbortistan ska ha tillgång till skattekollektivets gemensamma tillgångar – det vill säga, tillgångar som en majoritet av skattekollektivet enligt olika mätningar anser borde stanna i de verksamheter de var tänkta att landa i. En uppfattning som också uttrycktes av den senaste socialdemokratiska kongressen. Ni vet, partiets högsta beslutande organ, bevars.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det innebär med hyfsat stor sannolikhet och som konsekvens att Socialdemokraterna i Norrköping nu också och av lite grumliga skäl filar på sin egen svanesång. Kontraproduktivt får väl betraktas som en ganska återhållsam reflektion i sammanhanget.

Jag har av dessa skäl som jag nu visade ovan försökt förmå kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) att redogöra för dels hur stor del av den politiskt styrda resurstilldelning som uppskattningsvis kommer att landa i vinstuttag i stället för verksamhet, dels hur socialdemokraterna avser att förbli trovärdiga i ett fackligt/politiskt perspektiv när anställningsvillkor och anställningsförhållanden inom exempelvis hemtjänsten nu kommer att landa på en marknad där traditionell fri avtalsrätt råder.

I den ekonomiska delen har Stjernkvist förblivit svaret skyldig och uppenbarligen av det enkla skälet att han inte ens har brytt sig om att väga in sådana parametrar. Vilket annars givetvis hade varit lätt att redovisa med referens till jämförbara kommuner. Om viljan funnits, vill säga. Och i det fackliga perspektivet hänvisar Stjernkvist till skrivningar i beslutsdokumenten som, enligt min uppfattning och med hänvisning till den fria avtalsrätten, få personer med kunskaper inom arbetsrätten riktigt tar på allvar.

Möjligen ska den delen då också ses i ljuset av att de redan vunna fackliga framgångarna i avseende exempelvis rätt till förhöjd sysselsättningsgrad (heltid) och avskaffandet av så kallade "utgångsvakter" nu ska vidmakthållas. Detta med stöd av Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna – vilka försiktigt formulerat och som idéburna organisationer inte främst har gjort sig kända för att ha som ledstjärna att värna om fackliga särintressen. En blygsam formulering.

Socialdemokraterna i Norrköping avser alltså att genomföra en "valfrihetsreform" som i väsentliga delar inte har särskilt mycket med traditionell socialdemokratisk politik att skaffa. Men nu är det ju nya tider och i nyliberalismens anda och i perspektivet av hur socialdemokratin har utvecklats under de senaste decennierna så kanske det egentligen inte är så mycket att yvas över längre? Det historiskt idéburna och ideologiskt förankrade arvet verkar för länge sedan ha fått stå tillbaka till förmån för de nyliberala strömningar som genomsyrar dagens samhälle (och partiet?).

För en del av oss ter det sig dock som lite märkligt att man av grumliga ideologiska skäl och utan att presentera ens så mycket som en antydan till konsekvensanalys avser att sjösätta en reform som väsentligt kommer att undergräva förtroendet för Socialdemokraterna i Norrköping. Både i mening förtroendet hos stora delar av både brukare och utförare – i det senare fallet Kommunals medlemmar som tillika utgör viktiga delar av Socialdemokraternas traditionella väljarbas.

Jag upprepar därför: Kontraproduktivt får väl betraktas som en ganska återhållsam reflektion i sammanhanget.

Socialdemokratin i Norrköping är död – länge leve social demokrati i Norrköping!