Debatt: Slutet på den feministiska regeringen

Sedan 2014 har Sverige haft en feministisk regering, dessutom världens första sådan. Regeringen har haft som mål att kvinnor och män ska ha lika möjligheter att forma samhället och bestämma över sina liv. Men sedan den 20 juli 2021 behöver vi prata om vår feministiska regering i dåtid. Den nya migrationslagstiftningen slår hårt mot just kvinnor med exempelvis den begränsade rätten till familjeåterförening.

Sverige har onekligen lyckats med sin feministiska utrikespolitik, som bidrag till att fler kvinnor deltar i fredsprocesser eller arbetet för bättre tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säkra aborter för kvinnor världen över. Att prata om en feministisk succé blir dock betydligt svårare när det gäller det motsatta hållet, alltså hur den feministiska politiken brister inrikes i immigrationsregleringen som kommer att ha direkta förödande konsekvenser för kvinnor, barn och familjer.

Enligt Röda korsets Martin Ärnlöv (Aftonbladet, 20/7) står det klart att kvinnor drabbas allra hårdast av den nya lagstiftningen. Som exempel nämner han domen då en kvinna och hennes sex barn nekades familjeåterförening eftersom bostadskravet inte ansågs uppfyllt av migrationsdomstolen. Maken däremot bor i en tvåa med kök. Denna är inte någon ovanlig bild - oftast är det kvinnor och barn som dröjer i flyktingläger eller krigszoner, samtidigt som män ger sig av för att ordna med det som behövs innan en eventuell familjeåterförening. Du som någon gång fått uppleva den kärlek och känslomässiga förbindelsen med din familj förstår nog att ingen lagstiftning kan stå i vägen för de känslorna. Istället kommer kvinnor och barn tvingas vandra dag och natt, via krigszoner och tvärs gränser, betala människosmugglare med det sista de har.

Flera har tidigare lyft det faktum att liknande krav som införts för familjeåterförening har tidigare införts för permanenta uppehållstillstånd. De krav som ställs på människor som kommer hit hade många svenskfödda haft problem med att uppfylla. Många svenskfödda möter redan den ojämställda arbets- och bostadsmarknaden. För nyanlända kvinnor är tröskeln ännu högre.

I en uppdatering från mars 2021 skriver regeringen att dess arbete för jämställdhet är viktigare än någonsin, ”det handlar kort sagt om jämställdhet i hela livet och i hela vårt samhälle”. Jämställdhetsminister Märta Stenevi uppger till och med att hon ”är stolt över att göra det arbetet i en feministisk regering, där alla ministrar tar ansvar för jämställdheten”. Gäller detta alla utom justitiedepartementet?

Den före detta feministiska regeringen hävdar dessutom att ”samtidigt är jämställdhet en del av svaret och lösningen på många av vår tids ödesfrågor. Genom att både kvinnor och mäns potential tas till vara skapas jobb, tillväxt och ekonomisk utveckling. Jämställdhet är därför en självklar del i samhällsbygget och den svenska modellen.” Det låter ju fantastiskt. Men långt ifrån verkligheten.

Om vi inte hittar rimliga, humana lösningar på en av vår tids stora ödesfråga: migration, förblir en feministisk regering en fråga för framtiden att avgöra.