Debatt: Sluta tabubelägga könsstympning

Av dessa uppskattas 38 000 kvinnor och flickor bo i Sverige varav 7 000 av dem är unga kvinnor under 18 år. Det huvudsakliga syftet är att hon ska garanteras vara oskuld innan hon gifter sig. Detta gör man kort sammanfattat genom att skära i antingen klitoris, blygdläpparna eller både och. Ingreppet utförs oftast helt utan bedövning och genomförs med hjälp av knivar, rakblad, krossat glas eller andra vassa redskap som dessutom kan vara orena. Den vanliga åldersgruppen för dessa ingrepp är flickor 4–14 år men det kan även hända att spädbarn blir utsatta för sedvänjan. Många flickor har dött kort efter eller under ingreppet, men de som har överlevt har också fått med sig en rad olika konsekvenser och svårigheter som hindrar dem från att leva ett vanligt liv. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Könsstympning härstammar inte från någon religion, det har växt fram ur patriarkala samhällen. Ignoransen kring könsstympningen grundar sig i den brist på kunskap vi faktiskt har kring frågan, specifikt när det kommer till yrkesverksamma som jobbar med flickor och kvinnor. Ofta tar vi avstånd från ämnet – rädda för att beröra något så känsligt och personligt. Därmed blir ämnet även tabubelagt. Vi blundar för problemet och hamnar i samma ruta som våldtäktsfrågan var i för några år sedan (och delvis fortfarande är). Den var tabubelagd, precis som könsstympning är, vilket kränker de utsatta ännu mer. 

Genom att betona att det inte är offrets fel, att det inte är offret som är skamligt och att samhället också finns där som stöd för att främja och ta hänsyn till de rättigheter man har som kvinna, (precis som när det kommer till våldtäktsfrågan) så kan man också göra framsteg. Väljer man att hålla sig på den säkra sidan, rädd för att ta risken att skapa en kränkande upplevelse hos den utsatta, så bör man tänka om. 

Det är när man tar avstånd från ett problem man är medveten om finns, som man faktiskt kränker personen egentligen. Vill vi vara en passiv brottsling som i själva verket är en medhjälpare till ett brott i stället för att vara en hjälte som räddar en människa från lidande och risk till att dö? 

Ja, i Sverige har vi lagar emot könsstympningen vilket i sig gör det svårare för kvinnan i fråga att bli utsatt för brottet. Det är dock dags att betona lagen, att sprida information om könsstympningen och upplysa rättigheterna som varje kvinna har kring självbestämmandet över sin egen kropp. Många av de utsatta är omedvetna om den negativa principen och de nackdelar som följer som resultat av handlingen. Precis som personer med reumatism har svårt att skilja på smärta och välbehag så går det ofta inte heller för könsstympade kvinnor att avgöra vilken smärta de omedvetet tvingas leva med.

Samhället är byggt på mer än nedskrivna regler, vi påverkas av något så mycket starkare än så; normerna. Det borde vara en norm att INTE tabubelägga kvinnans sexualitet, att den INTE endast finns i syfte till att tillfredsställa männen, att könsstympning INTE borde tystas ner. Det är dags att bidra till att den starka samhällsstrukturen ställs mot väggen, den samhällsstrukturen som gör det acceptabelt för oss att vara ignoranta.