Debatt: Sluta rulla tummar, Andreas Carlson!

Den skenande inflationen har fått Riksbanken att höja styrräntan. Den höjda styrräntan har fått bolåneräntorna att stiga vilket har skapat smärre panik för många som har lånat för att få tak över ­huvudet. Konsekvenserna som vi nu står inför är resultatet av en långvarig ickefungerande bostadspolitik där staten har gett marknaden fri lejd att bygga bostäder som gynnar bolagsvinsterna snarare än det svenska folket.

Inte minst drabbar den krisande bostadsmarknaden alla studenter. Sveriges förenade studentkårer har visat att tre av fyra studenter i ­Sverige på en ort med bostadsbrist. Studenter tvingas att antingen betala ockerhyror på en osäker andrahandsmarknad, ta stora lån för att köpa en bostad eller tacka nej till sin utbildningsplats.

Det borde vara regeringens högsta prioritet att få igång bostadsbyggandet. Men regeringens obefintliga bostadspolitik gjorde sig påmind när de beslutade att inte lägga ner Bromma flygplats i centrala Stockholm. En plats för det skulle kunna byggas upp till 50 000 bostäder. Dessa bostäder skulle vara avgörande för att mildra den överhettade bostadsmarknaden i Stockholm och även lindra den akuta bostadsbristen för Stockholm cirka 100 000 studenter genom att öka beståndet av studentbostäder från dagens 20 500 studentbostäder.

Detta är inte det enda bostadsfientliga som regeringen gjort. Tidigare har de utvecklat det investeringsstödet som hjälpte till att bygga tusentals studentbostäder och hyresrätter med rimliga hyror. Boverket konstaterade vid årsskiftet att antalet bostäder som gavs startbesked riskerade att halveras på grund av avvecklingen av investeringsstödet.

Men att avveckla reformer där staten tar ansvar för bostadsförsörjningen är knappast förvånande av en ideologisk konservativ regering. Samtidigt är det faktum att regeringen inte ens lyckas genomföra sin egen bostadspolitik.

För det första saknar regeringen politik för att ge marknaden incitament för att bygga. Istället fokuserar de på att underlätta för personer att köpa bostad. En av de stora käpphästarna för regeringspartierna i Tidöavtalet var att sänka skatten för ISK-sparande vilket i sin tur skulle innebära ökade incitament för att spara till bland annat en bostad. Men istället för att göra det med förmånligt att spara på ISK har de mer än dubblat skatten.

För det andra lovade regeringen att pausa amorteringskravet för bolån för att på det sättet göra det mer gynnsamt att äga sin bostad. Men återigen ser vi hur de misslyckas med sin egen politik när de backar på även detta löfte.

Vi har inte mycket till övers för regeringens politik som gynnar de rikaste med stora kapitalinkomster. Därför ser vi glädjande på regeringens misslyckande att genomföra sina reformer. Det vi däremot vill se är en aktiv bostadspolitik där staten tar tydligt ansvar för bostadspolitiken och återinför investeringsstödet och ger kommuner möjlighet att utnyttja mark för att bygga tiotusentals bostäder. Det är man skyldig både svenska folket och i synnerhet studenter.

Men bostäder byggs inte av sig själva och Sverige behöver en handlingskraftig bostads­minister. Så Andreas Carlson, ner med fötterna från bordet och sluta rulla tummarna.