Debatt: Sluta ducka för ansvaret för EU-migranterna, Malmö

Tobias Lohse, aktivist och medmänniska, har ledsnat på att Malmö stad gömmer sig bakom antibeslut istället för att ta frågan om EU-migranter på allvar.

Det är hög tid för Malmö stad att sluta bluddra.

Sedan de första EU-migranterna kom till vår stad har politikerna vägrat ta ett humanitärt ansvar, eller ens en debatt som om det handlar om människor.

De verkar oförmögna att ta sig an frågan utifrån ett mänskligt perspektiv, att hundratals, kanske tusentals människor kommit till vår stad för att de desperat behöver hjälp.

Jag tror nämligen inte att någon som har ett alternativ värt namnet skulle välja att tillbringa sin tid med att lämna sina barn för att förnedra sig med att tigga växelmynt i en pappmugg.

Det är en verklighet som ställer många frågor, där diskussionen måste föras oavsett vad man kommer fram till.

Den diskussionen har inte tagits på allvar. Lösningarna lyser med sin frånvaro och Malmös politiker väljer i sin berörelseskräck att snärja in sig i teknikaliteter och administrationsknutar.

Istället för att inse att frågan handlar om människor och deras barn tycks hela diskussionen hamnat i ... en markfråga.

Att hemlösa oavsett ursprung tältar på privat mark har gjort det enkelt för kommunen att inte bry sig.

”Inte kommunens mark, inte kommunens problem” tycks man resonera.

Och jag undrar var frågan om mnniskorna tog vägen?

Under ett helt vinterhalvår har EU-migranterna fått söka tillflykt till en giftig industritomt, utan sanitära möjligheter som rinnande vatten och sophantering.

Detta hade inte varit den bästa lösningen ens, långt ifrån!

Att erbjuda kommunala lokaler för härbärge ska vara kommunens ansvar. Inga människor ska behöva leva på gatorna i Malmö!

Fem månader senare står vi fortfarande utan en kommunal lösning.

Istället lägger kommunen ansvaret och de boendes liv i händerna på civilsamhället och de ideella krafterna, som gör allt det som en ansvarstagande kommun borde ha gjort från dag ett; försöka ge dem en anständig boendesituation och trygghet.

Allt medan kommunen gör sitt bästa för att med teknikaliteter sätta käppar i hjulet, som vid Sofielunds Folkets hus. Där öppnades en lokal där människor skulle kunna få värme och mat under natten – men inte sova! Så folk fick med ”hjälp” av Securitasvakter hålla sig vakna hela natten, för att sen bli utkörda före klockan 7 på morgonen. En dyr lösning som just inte löste något alls, utan bara skapade mer konflikter.

Jag saknar diskussionen om människor, och ett riktigt engagemang för medmänsklighet och humanism. Istället aviseras det om att alla har fyra dagar på sig att flytta ut från tomten vid Sorgenfri.

Malmö Stad hänvisar efter mer än ett halvår av gråkall vinter helt plötsligt till de boendes hälsa. Som om det kommit som en överraskning att tomten är giftig?

Som om man ens försökt hjälpa till med grundläggande service, som dricksvatten och sophämtning och sanitet? Som om man erbjudit ett hållbart alternativ?

Nu förvisar man i sin stora oro över människors hälsa de över 100 personerna till gatan.

Helt utan struktur; ett dussintal hjärtsjuka, gravida, strokedrabbade och personer som lider av bland annat bröstcancer, bronkit och ledproblem slängs ut på gatan.

Är detta Malmö Stads ansvar för de fattiga EU-medborgarnas hälsa?

Malmö bör ta till sig kritiken från de ideella nätverk som arbetar med denna grupp människor idag, inte avvisa dem som man kontinuerligt gjort.

Kommuner är inte i laglig mening skyldiga att bistå med boende eller stöd.

Men det finns andra ansvar. Och det minsta man kan begära är att man faktiskt tar en diskussion och fattar beslut, istället för antibeslut.