Debatt: Sluta att exotifiera olika grupper

Många är för alla människors lika rättigheter, som homosexuellas rätt att gifta sig, invandrares rätt till allt det som vi som föddes här har. Men alla har ändå saker att jobba på.

Om alla skulle acceptera och stödja utsatta grupper, skulle då alla människors lika värde vara ett faktum? (För observera att allas lika rättigheter inte innebär allas lika värde).

Nej, först måste vi förbättra hur vi ser på, och därmed behandlar, utsatta grupper. Jag gör säkert själv många misstag, men jag har insett en del saker, som jag nu vill dela med er.

För att vi alla, ska vara lika mycket värda på riktigt, så måste vi också behandlas lika. Det är något som låter väldigt enkelt i teorin men som många inte utför i praktiken. 

Vi behöver inse att hur vi beter oss inte beror på om vi är tjocka, smala, vita, kazakstanier, hbtq eller något annat. Dessa etiketter har vi inte valt, därmed definierar de inte hur vi beter oss eller hur vi känner oss. Skillnaderna mellan oss beror på vilka vi är som individer.

Många har gått från att tycka illa om människor eller tycka att de är konstiga, till att tycka att de är spännande. Men det innebär att vi fortfarande har en ”vi och dem-känsla”. En del olikheter accepteras nu, så staketet som tidigare helt hindrade människor från att vara de som de är, har rivits ned. Men i stället har ett nytt staket skapats, bara lite längre bort: ”Visst, var brasilian, men då ska du följa våra regler för latinos! Du måste vara kurvig, hypersexuell och bra på att dansa!”.

Att se utsatta grupper och minoriteter som spännande och annorlunda – exotiska – är att exotifiera dem. Exotifiering är ett utbrett problem i dag, och något som gör att vi skapar ett avstånd, genom att med våra tankar och handlingar säga att ”ni är inte som oss”.

Eftersom jag har många privilegier har jag aldrig blivit exotifierad, jag har i stället pratat med människor som har blivit exotifierade. Många berättar om kommentarer som tydligt pekar på skillnader mellan dem och kommentatorn. Anledningen till att exotifiering är så vanligt, är nog att hen som yttrar kommentarer är övertygad om att det hen sade inte kan tas emot annat än med ett leende. Alltså, självrannsakan behövs!

En som identifierar sig som tjock har hört: ”Nej men inte ska du gå ner i vikt, du som är så härlig och rolig!”. Som om egenskaper satt i vikten?! Många får även kommentaren ”åh vad häftigt!!!” när de berättar att deras släkt inte är född här, följt av en massa dumma frågor som bygger på stereotyper, som ”äter ni alltid med pinnar hemma?” (om personen i fråga är asiat).

Alla måste förstå hur denna sortens kommentarer tas emot. De är ignoranta och säger att mottagaren inte kommer att, eller inte har rätt att, ta illa upp, eftersom frågeställarens uppsikt är god. Men även om besvararen kan motbevisa stereotyper i sitt svar så ligger det redan en värdering i frågan själv.

Till slut vill jag understryka att alla absolut inte ska vara likadana, men att det alltid är ens eget val hur en definierar sig. Stick ut eller slipp vara lagom, precis hur mycket som helst. Trivs du kanske i en stereotyp? Ja men stanna då kvar i den – bara du har valt det själv!

Och om du inte känner igen dig i den här texten, så grattis! Då har du aldrig blivit exotifierad.

Jag var nyligen på en föreläsning av Kawa Zolfagary, han poängterade hur otroligt viktigt det är att vi privilegierade ”tar kampen” när de utsatta inte orkar mer. Så säg ifrån, säg emot, och hjälp till att, tillsammans med de drabbade, få ett slut på exotifieringen!