Debatt: Slumpvis utvald eller etnisk profilering?

“Jag har det senaste året rest fem gånger till Bryssel via Bromma. Jag blir stoppad varje gång. Och måste gå in i ett rum så att de ska kontrollera hijaben. Varje gång. Fem gånger! Det kan inte vara en slump.”

Citatet är hämtat ur den rykande färska rapporten ”Slumpvis utvald”, som tagits fram av Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet på uppdrag av Civil Rights Defenders. Studien är den första i Sverige att undersöka etnisk profilering på ett bredare plan och består av kvalitativa intervjuer med såväl polis som personer som vittnar om att de utsatts för profilering.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Trots att det saknas systematisk forskning om ämnet råder det litet tvivel om att fenomenet existerar. Det stod klart vid de så kallade Reva-kontrollerna, som gjordes med syfte att effektivisera utvisningen av papperslösa. Det var kärnan i Skånepolisens så kallade romregister och det är ett stående inslag i arbetet mot terrorism, vilket ibland leder till direkt felaktiga utpekanden av oskyldiga människor.

De som drabbas av etnisk profilering vittnar om att de sedan länge vant sig vid risken att bli rutinmässigt kontrollerade; på tunnelbanan, när de kör bil eller vid gränskontroller. Men att de aldrig kan vänja sig vid känslan av att bli diskriminerade. Det är erfarenheter som i längden skapar ett misstroende mot polisen och samhället, med allvarliga konsekvenser som följd. Polisens register över romer är ett tydligt exempel på hur ett redan sargat förtroende – hos en grupp som förföljts av staten i alla tider – sjönk till botten.

Men när frågan om etnisk profilering kommer upp på agendan tenderar polisens argumentation att förflytta sig mellan å ena sidan försvar av metoden som en del av en effektiv brottsbekämpning och å andra sidan förnekelse. Diskriminerande och rasistiska händelser förklaras som handlingar av enstaka “rötägg” inom kåren – undantag från i övrigt korrekta arbetsmetoder.

Trots att det råder olika synpunkter kring frågan om etnisk profilering är konsekvenserna av polisens arbetsmetoder tydliga. Det finns ett samstämmigt behov av att ha en polismyndighet som värnar om mänskliga rättigheter och som är till för alla. Men för att upprätthålla ett samhälle där medborgarna känner tillit till polisen behöver vi en poliskår utan diskriminerande och kränkande arbetsmetoder. Som en polis själv beskriver det i rapporten: “utan tillit är det svårt för oss att skapa trygghet och lösa brott”.

Det är hög tid att polismyndigheten förstår konsekvenserna av etnisk profilering och börjar se till strukturella problem inom myndigheten istället för “enskilda misstag”. Ett första steg är att våga ta diskussionen, även internt inom polismyndigheten och:

Vidkänna att etnisk profilering existerar som metod
Ta sig an problematiken på ett strukturerat sätt och säkerställa arbetsmetoder som inte är kränkande
Skapa en medvetenhet bland poliser om de val de gör och konsekvenserna för oskyldiga

Med vår rapport vill vi öppna upp för en informerad och konstruktiv dialog med polismyndigheten, med målet att säkerställa att vi har en polismyndighet som förmår vara effektiv och samtidigt uppfattas som rättvis.