Debatt: Skydda barn från sexuella övergrepp

Barn säljer sex på skolrasterna. Barn ställer upp på sex med vuxna män mot sin vilja, av rädsla för att nakenbilder ska spridas. Övergreppsbilder på barn sprids om och om igen och blir övergrepp som upprepas gång på gång.

Unga ska kunna utforska sin sexualitet, men utgångspunkten att barn vid 15 år är “byxmyndiga” har fått långtgående konsekvenser i lagstiftningen som gör att många barn står utan tillräckligt skydd mot övergrepp

Vi ser det när vuxna förövare kommer undan med ursäkter om att de inte har förstått att barnet var just ett barn. Vi ser det i barn­pornografilagstiftningen där för­övare kommer undan för att barnen ser pubertetsutvecklade ut. Vi ser det i att barn inte ens kan ingå avtal om att försäkra sin egen kamera, men har lika svagt skydd mot att utsättas för sexköp som vuxna. På något vis tycks betalning ses som en förmildrande omständighet – som om det skulle gå att köpa samtycke av ett barn

Samhället måste ha nolltolerans mot att barn exploateras för sexuella ändamål. Lagstiftningen måste skärpas för att bättre skydda barn från sexuella övergrepp.

1. Den som köper sex av ett barn ska alltid dömas för våldtäkt, även om barnet fyllt 15 år. Genomsnitts­åldern för att börja sälja sex är 15 år bland pojkar och 16 år bland flickor. Idag kan sexköpare dömas för våldtäkt om offret är utsatt för människohandel eller står i beroendeställning till gärningsmannen. ­I praktiken händer det nästan aldrig. Detta trots att barn i prostitution är i en mycket utsatt situation och i allra högsta grad står i beroendeställning till en vuxen sexköpare. Lagstiftningen måste skärpas så att sexköp av barn alltid klassas som våldtäkt.

2. Byt namn på barnpornografibrottet och ge barnen brottsofferstatus. Vi måste börja kalla “barnporno­grafi” för vad det är: dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Vi måste också erkänna de utsatta barnen som brottsoffer. Idag är barnpornografibrottet placerat under brott mot allmän ordning, vilket gör staten till brottsoffret. Lagstiftningen måste sätta barns rätt till skydd i fokus.

3. Gärningsmän ska aldrig kunna hävda att de inte kände till barnets ålder. Det måste alltid vara den vuxnas ansvar att säkerställa ålder på den man har sex med. Vi har gjort en skärpning av oaktsamhetsansvaret. Det kommer indikationer på att det inte räcker. Vi är beredda att se till att ansvaret blir strikt om det är vad som krävs för att skydda barnen.

De senaste decenniernas strävan efter att bryta tabun kring sexualitet har gjort sex mindre skambelagt och människor friare att bejaka sin sexualitet. Det är bra. Men sam­tidigt ser vi att många unga känner sig oroliga för att ha sex. De växer upp med internet i fickan, med våldsporr och en normalisering av övergrepp. En normalisering som unga är särskilt känsliga för eftersom de saknar andra referensramar från början.

Internet i alla barns fickor gör det också lätt för vuxna gärningsmän att grooma unga. När anti­traffickingorganisationerna Child10 och Realstars förra året lanserade en fejkad sugardejtingsida för att uppmärksamma problemet med digitala bordeller registrerade 134 män intresse för att köpa barn – på bara tre dagar. Det var var sjätte av de män som anmälde sig på sajten.

Den sexuella myndighetsåldern är 15 år för att bejaka ungas sexuella utforskande och självbestämmanderätt. Vuxna får aldrig utnyttja det.

Vi vuxna har ett ansvar för att skydda alla barn från sexuella övergrepp. Lagstiftningen har alldeles för många hål idag. Det är dags att täppa till dem.