Debatt: Skolvalet sliter isär Sverige

Det har nyligen varit skolvalstider i vårt land. Vi lämnar bakom om oss den bisarra tid på året då vårdnadshavare med barn som till hösten ska börja förskoleklass blir till konsumenter på en skolmarknad. En tid på året då det blir extra påtagligt vilka värden som kommit att få företräde genom svenska utbildningspolitik de senaste 30 åren: sköt dig själv och strunta i andra. Informerade, priviligierade föräldrars rättigheter att välja skola åt sina barn prioriteras framför barns rätt att få möta kamrater med olika bakgrunder och förutsättningar under sin skolgång. Detta är en prioriteringsordning som urholkar både demokratin och jämlikhetsandan i vårt land.

I dagens Sverige går debatten het kring marknadsskolan. Det framstår i opinionen som alltmer orimligt att riskkapitalbolag tillåts göra vinster på pengar avsatta för våra barns skolgång. Skolvalet utgör ytterligare en reform sprungen ur synen på skolan som marknad. Rätten för föräldrar att som kunder välja skola till sina barn är, till skillnad från marknadsskolan, inte alls särskilt ifrågasatt i opinionen. I en statlig utredning från 2020 föreslås att skolvalet byggs ut och görs obligatoriskt. Detta trots att utbildningsforskningen menar att valfrihet som föräldrarättighet står i konflikt till skolans roll som jämlikhetsskapare.

Det som sällan lyfts upp i debatten är att den som gör ett val samtidigt väljer bort något. Själva valprincipen bygger på att det finns bättre och sämre alternativ – i det här fallet bättre och sämre skolor. Som resursstark förälder inom gruppen medelklass – det vill säga de som varit flitigast i att använda sig av skolvalet för att optimera sina barns framtid – vill jag dock vädja till eftertanke och handling. Vi har under de senaste 30 åren fått ett samhälle där barn ställs mot barn genom skolvalet. Värden som demokrati, jämlikhet och integration offras till förmån för resursstarka föräldrars rätt att välja. Valfrihet har uppgraderas till en överordnad princip i vars kölvatten vi offrar möjligheten till gemenskap över klass- och kulturgränser. Skolan bör istället få vara en arena där vi på ett unikt sätt får möjlighet att möta den som är olik oss.

På ett sätt kanske jag inte ska klandra de resursstarka föräldrarna för hårt, det är svårt att ta ansvar i ett system där föräldrar görs till konsumenter på en skolmarknad. Där föräldrar kan välja, och välja bort. Idag finns det kunskap att det som har enskilt störst betydelse för hur ett barn lyckas i den svenska skolan är föräldrarnas utbildningsnivå. Och välutbildade, resursstarka föräldrar som väljer bort skolor som anses dåliga gör ofta detta utifrån motivet att de inte har velat offra sina barn.

Men är det inte dags att titta i spegeln och ställa frågan om vem som offras istället? Till skolpolitikerna i vårt land: Alla skolor måste kunna vara bra för alla barn. Då kommer vi inte att behöva något skolval.