Debatt: Skolpolitik som cementerar segregeringen

Den här skattefinansierade privata skolan, verksam i vår offentliga sektor, är inte som den borde vara – öppen för alla sorters barn. Den vinstdrivande friskoleverksamheten har här tagit ett steg till för att tillskansa sig fördelar genom att dra till sig de barn som kräver ett minimum av resurser för att nå godkända resultat.

Det är inte längre nog med att locka till sig de välutbildades barn genom att framhäva hur förträfflig skolan är och vilka förmåner den kan erbjuda. Den ska nu också skilja ut sig genom att signalera ordning och reda. Det kanske lyckas på den här privata skolan. Men det är inte genom att göra den mer ojämlik som svensk skola kan lyfta kunskapsresultaten. Det borde politikerna ha insett och åtgärdat för flera år sedan.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Redan 1992, när dagens nyliberala marknadsanpassade skolsystem infördes med fritt skolval och fri etableringsrätt för vinstdrivande privata företag, varnade skolfolk för negativa effekter. Och de lät inte vänta på sig. Den då välfungerande, hyfsat jämlika och likvärdiga svenska skola, som presterade toppresultat på internationella prov, ersattes efter några år av en segregerad, olikvärdig skola med fallande kunskapsresultat och en utsatt lärarkår på väg att förlora både status och professionalitet. Efter ytterligare några år av segregering har dagens situation blivit näst intill katastrofal.

Uppdelningen (som det fria skolvalet orsakar) i de välutbildades framgångsrika skolor och de bortvaldas resurskrävande skolor (ofta i förorterna) har berövat och berövar tusentals barn rätten till jämlika förutsättningar att lyckas i skolan. Varken de gynnade eleverna eller de resurskrävande presterar maximalt. För det krävs, enligt samstämmiga forskningsresultat, blandade klasser med elever från olika slags miljöer.

Vad politikerna gjort för att hejda den orättvisa och alltmer kostsamma snedfördelningen är inte att stämma i bäcken. De åtgärder som vidtagits (mer prov och betyg, mera elevplanering, förstelärartjänster, lärarlönelyft med mera) har visat sig göra mer skada än nytta och orsaka en lärarflykt och ett lärarutbildningstapp som det kommer att ta åratal att reparera.

Ändå finns inga tecken på att man på allvar tänker ompröva det fria skolvalet eller vinstjakten för att stoppa segregeringen. Tvärtom. Nu ska det satsas ännu mer på ojämlikheten. Politikerna tycks tro (fast vi redan fått bevis på motsatsen) att enbart mera resurser och flera superlärare ska kunna höja kunskapsresultaten i de så kallade utsatta skolorna. De resurskrävande eleverna i dessa skolor ska inte ges chansen att gå i samma skola som de privilegierade kamraterna. I stället föreslås staten överta dem och polisen bevaka dem. De, inte systemet, pekas ut som problemet. Vad man uppnår med detta är en cementering av segregeringen.

Kvar står det orättfärdiga fria skolvalssystemet med privata skolors vinstjakt som, åtminstone så länge allianspartierna med SD har majoritet i riksdagen, kommer att fortsätta skapa ojämlikhet och problem i skolan och i vårt samhälle.