Debatt: Skapa levande och konstnärliga livsmiljöer i Stockholms län

Regeringen uttryckte nyligen en ambition om att bygga 700 000 nya bostäder till 2025 och i Storstockholms kommuner pågår många spännande planeringsprocesser. Samtidigt ska Stockholm läns landsting bygga för runt 30 miljarder kronor de närmaste åren. Det här innebär en fantastisk möjlighet att uppgradera våra offentliga rum med omtanke om hela människan.

 För att skapa levande livsmiljöer och ge alla möjlighet att uppleva konst i sin närmiljö finns enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning. Den är enkel att förstå. Minst en procent av projektbudgeten för en ny- eller ombyggnation ska investeras i att konstnärligt gestalta en byggnad, ett torg eller annan offentlig infrastruktur. Tack vare regeln har tusentals offentliga miljöer i Sverige blivit rikare och mer intressanta att bo, besöka och arbeta i.

I dag tillämpar två tredjedelar av landets kommuner enprocentsregeln. Det är 50 procent fler än för 10 år sedan och det vittnar om ökad kunskap om konstens betydelse för att tillföra en humanistisk och estetisk dimension till våra torg och fastigheter. Konsten påverkar oss och stimulerar kreativiteten.

 Ändå saknar alltså var tredje kommun helt rutiner för enprocentsregeln, medan många andra inte tillämpar den fullt ut. Stockholm läns landsting sticker ut och har faktiskt ambitionen att investera två procent av byggprojekten i konstnärlig gestaltning och Stockholms stad använder sig av enprocentsregeln, även om tillämpningen tyvärr haltar emellanåt. I huvudstaden pågår nu en process för att höja ambitionsnivån för den offentliga konsten och öka kraven på de privata aktörerna att följa enprocentsregeln. Både landstingets konstenhet och Stockholms konst har under många år byggt upp kunskap och metoder som länets andra kommuner skulle kunna inspireras av för att stärka arbetet med den offentliga konsten.

Politikerna och invånarna borde helt enkelt se över hur kommunerna och byggbolagen i dag arbetar med den offentliga konsten. Har man antagit enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och tillämpas den fullt ut? Finns gestaltningsprogram och skrivs ambitionerna om den offentliga konsten in i kommunens markanvisningspolicy, detaljplaner och exploateringsavtal? Anlitas konstnärerna tidigt i planeringsfasen så att man tar vara på deras kompetens redan i början av processen?

 Den offentliga konsten är demokratisk på så sätt att även barn och vuxna som sällan går på en konstutställning får möjlighet att möta och inspireras av konstnärliga uttryck. De kommande åren finns alla möjligheter att göra Stockholms län mer konstnärligt intressant och utveckla ett långsiktigt hållbart byggande. Gör dina politiker det?