Debatt: Skandal att Sverige går med i militärt samarbete utan debatt

Vi lever i en demokrati, ett folkstyre. Men allt oftare går viktiga beslut offentligheten förbi, även om de inte ens är hemliga. Ceta är offentliggjort men är så omfattande och komplext att de flesta nöjer sig med att det heter frihandelsavtal och därmed är det inget nytt. Trots att det innehåller förslag som enkelriktar EU i riktning mot mer nyliberalism. Hade Moderaterna lagt ett sådant förslag i riksdagen hade alla diskuterat det.

Nu ska vi tala om Pesco, något som är helt okänt för nästan alla svenskar. Den fransktalande kanske skulle gissa att Pesco har med fiske att göra, men vad det handlar om är ett EU som fiskar efter globalt militärt inflytande. Sverige är givetvis med, vi nöjer oss inte med värdlandsavtal med Nato, nu ska vi öka de militära ambitionerna att kunna bedriva krig med andra även i EU. Men vi gör det utan att fråga folket. Regeringen ville ha -snabbehandling och en sådan gjorde riksdagen. Regeringens förslag fick en motionstid på 24 timmar (sic!) och någon debatt blev det inte. Jag fick chansen att gå upp i en utrikesdebatt och nämna problemen, några andra nämnde det i förbigående. Sedan röstade vi inom en vecka. Sverige gick alltså med i ett omfattande militärt samarbete i princip utan debatt! När jag sökte på Pesco fick jag nyligen 4,3 miljoner träffar (även mycket om annat), men gjorde jag det på enbart svenska sidor fick jag endast 132 träffar.

Pesco är det som möjliggjordes med Lissabonfördraget, nämligen strukturerat militärt samarbete för länder som vill ”gå före”. Nu gör 25 EU-länder just det. Nu sker det som svenska förespråkare av Lissabonfördraget lovade att EU inte skulle bli, nämligen ett militärt projekt. Pesco är till sin konstruktion fortfarande mellanstatligt, på pappret. Men givetvis så går man med i en klubb förväntas det att man deltar i aktiviteterna och är lojal med målen. Vad är då målen?

Redan Lissabonfördraget fick kraftig kritik för formuleringen i Art43.3: ”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet.” Många hävdade då att det inte alls syftade till upprustning utan att EU med samma budget skulle få mer ”pang för pengarna”. Pesco undanröjer nu några tvivel för vad som är på gång. Där står nämligen (alla översättningar är egna): ”Regelbundet öka försvarsbudgeterna i reala termer, för att nå överenskomna mål.” För första gången har vi nu en grupp länder som åtar sig att ständigt satsa mer av samhällets resurser på krigsförberedelser, detta är EU, unionen som skapades för att det aldrig mer skulle bli krig!

Utöver detta åtar sig länderna att öka andelen vapenköp, mer militärforskning, ökad strategisk militär förmåga och mycket annat. För första gången någonsin innehåller dessutom ett militärt samarbete inom EU även bindande bitar som givetvis underminerar den mellanstatliga karaktären, det nationella självbestämmandet. Länderna ska även ”harmonisera” så långt det är möjligt vilka vapen/försvarsförmågor vi ska ha. Detta kommer påverka Sveriges möjligheter att helt fritt välja det försvar som passar bäst för att försvara oss, istället kommer ökad hänsyn tas till vad EU behöver för att projicera sina militära muskler globalt.

Inledningsvis ska länderna samarbeta kring 17 projekt, några av dem hade varit bra även utan Pesco, som till exempel ett fältsjukhus och mer katastrofhjälp, men andra bitar är mer oroande om nya stridsfordon, nytt Euro-artilleri samt stridsledningscentraler.

Kanske tycker en del att detta är bra, kanske tycker en del, som jag, att Sverige borde satsa sin kraft på att i enlighet med beslutet i Helsingfors 1999 bygga upp en civil krishanteringsstyrka inom EU. Men politikerföraktet ökar, populismen ökar och demokratiska förtroendet minskar när så pass viktiga beslut som detta fattas i panikfart utan debatt. Demokrati är inte bara att 349 ledamöter i riksdagen ges 24 timmar att reagera på viktiga beslut, utan en fungerande dialog mellan folkvalda och folket.