Debatt: Sjukersättning – ett helvete att få, ett helvete att ha

Ingen vill ha sjukersättning, men ibland finns inget val. En funktionsnedsättning, en livslång sjukdom, som helt omöjliggör arbete. Sjukersättning kan då vara det enda alternativet i en svår situation. Du ansöker och får avslag. Du begär omprövning och får avslag. Du överklagar med avslag som följd. Det här är verkligheten för många av de människorna som är ofrivilligt fast i ett moment 22 och som är intvingade i vårt ”perfekta” system av socialt skyddsnät.

Över 70 procent får avslag på sina ansökningar av sjukersättning. En kraftig ökning, jämfört med tidigare. 4 procent av de som begär omprövning och 13 procent av de som överklagar till domstol får till slut rätt. Försvinnande liten del. Denna grupp av människor i sjukersättningsprocessen far nu illa utöver det vanliga. De utvecklar ett myndighetsförakt och tappar tron på systemet, skyddsnätet och tyvärr ibland även på livet. Funkibator möter personer som försöker överleva i dessa tider av extremt hårda och snåriga regler.

Att få sjukersättning är ofta en åratal lång process! En mängd underlag ska samlas in. Utifrån handläggarnas bedömning och regler, är dessa ofta otillräckliga. Läkare och andra aktörer drunknar i intyg och utlåtanden som ska författas. Arbetsprövningar genomförs, där personer utsätts för tuffa belastningstest och där det ofta inte heller räcker med en arbetsprövning, utan det ska ske om och om igen. Några få ”lyckliga” beviljas sjukersättning och då kan de andas ut, eller!? Nej, knappast!

När man får sjukersättningen är den ofta minimal, då den baserar sig på inkomster man haft tidigare i livet. Det är då inte ovanligt att personer kommer från tio års aktivitetsersättning där man i princip inte haft några arbetsinkomster alls att tala om. Sjukersättningen blir mycket låg, och något helt galet är att det här beloppet aldrig kan förändras. Den ersättningsnivån man fått första gången, ja den gäller livet ut! 

Vidare så blir man som person med sjukersättning bortglömd och utelämnad till sig själv. Nu är man utredd och klar. Det är konstaterat att man inte har någon förmåga alls, livet ut. Ingen från myndigheterna hör av sig. Inga aktiviteter erbjuds. Ingen rehabilitering så långt ögat kan se. Däremot finns det massor med regler för vad man inte får göra, vilket skapar inlåsningseffekter och begränsningar. I de fall en person faktiskt skulle ha en möjlighet att ta sig ifrån sjukersättningen, helt eller delvis och ”komma tillbaka” till arbetslivet, så motverkar regelverket detta. Dessutom så erbjuder samhället mycket lite stöd för att göra detta möjligt.

Sjukersättning är ett helvete att få, ett helvete att ha! De tuffare reglerna och den brutalitet vi i dag ser går i linje med mycket annat som i dag drabbar personer med sjukdom och funktionsnedsättning. Det har blivit mycket svårare att få parkeringstillstånd, stöd i skolan, personlig assistans, ledsagning och mycket annat. Sverige är inte längre något perfekt land med ett uppfångande socialt skyddsnät, som värnar om de som hamnar i dessa situationer. Många tror det, men de får bittert uppleva hur det ligger till när de själva får det svårt i livet.