Debatt: Sionismen är en ideologi, inte en stat

På debattsidan i Dagens ETC (10 maj 2019) skriver israelen Tobias Gisle ett långt försvar för sionismen. Han erkänner att Israel är en kolonial konstruktion i likhet med många andra länder och att den israeliska staten inte är ensam om att ockupera mark. Inget är unikt med Israel säger han, utom den judiska karaktären och han drar därför slutsatsen att ”ett krossande av sionismen måste rimligen betyda att man vill avveckla Israel som stat, på det ena eller det andra sättet”. Slagorden ”krossa sionismen” likställs med ”Krossa Ungern!” eller ”Krossa Irak!”. Här gör Gisle ett logiskt felslut.

Sionismen är inte en stat. Det är en ideologi. Det är en ideologi som skapades av människor som aldrig någonsin bott I Mellanöstern. Leo Pinsker var från Ukraina. Theodor Herzl från Ungern. Den första Sionistiska världskongressen var i Schweiz. Det var inte arabiska judar, de som verkligen var bosatta i Palestina, som anslöt sig till denna ideologi utan det var européer utan förankring till landet. De var inte ens överens om att Palestina skulle bli målet för en ny judisk stat. I boken ”Den Judiska Staten” anför Theodor Herzl, ofta beskriven som grundare till den politiska sionismen, Argentina som ett alternativ. För de judar som bodde i Palestina måste talet om en judisk stat verka helt verklighetsfrämmande. Så sent som 1914 var de bara sju procent av befolkningen.

Många försvarare av sionismen anför att de till skillnad från annan kolonialism framförallt talar om att köpa upp mark, jordbruk och bosättningar för att etablera sin judiska stat i det land de aldrig tidigare bott. Det ska på så vis skilja sig från den mer våldsamma kolonialismen som stal mark med våld (i praktiken fördrevs dock mer än 700 000 palestinier från mer än 400 byar). Men det missar både det rasistiska och kapitalistiska tankemönstret bakom dessa formuleringar. Mycket av mark ägdes av stora landherrar som i sin tur hyrde ut till de lokala jordbrukarna på arrende. Om judiska sionister från utlandet köpte upp dessa i syfte att skapa en judisk stat innebar det inte bara ett ägarbyte. Det innebar att de som brukade marken plötsligt blev av med både mark, bostad och arbete. Ännu värre, varje inköp var etniskt motiverat. Endast judar skulle nu få bruka denna mark. Judar som nyligen flyttat in från utlandet. Att göra detta för en enstaka farm är en sak, men på en stor skala för att skapa en hel stat? Det är kolonialism. Theodor Hertzl erkänner problemet i sin bok. Om den gradvisa invandringen skriver han: ”En infiltration är garanterad att sluta dåligt. Den fortsätter tills det oundvikliga tillfälle då den inhemska befolkningen känner sig hotad och tvingar myndigheterna att förhindra ett fortsatt inflöde av judar”.

Och här ligger problemet. Även i den mest vänligt inställda tolkning av sionismen är det en ideologi vars grund bygger på att en folkgrupp från utlandet ska skapa en etnisk stat i ett land som redan är befolkat. Den mark som köps upp ska enbart få brukas av judar. De företag som köps upp ska anställa judar. Pengarna ska gå till att hjälpa in fler judar. Och de som fötts och växt upp i landet ska hållas ute för att judar ska uppnå ”överhöghet” som Theodor Herzl uttryckte det. Det här är också precis vad som hände vid Israels skapelse då all mark lades under kontroll hos Israel Land Administration som i sin tur endast leasade mark till judar. Som vi kan se är sionismen en ideologi som bygger på både kolonialism, att ett folk från utlandet ska etablera en stat på ett annat folks mark, och på att bygga upp rasistiska strukturer för detta mål. Det är självklart inget unikt för sionismen, många länder sysslade med både markstölder, fördrivning och diskriminering, men det förändrar inte dess historiska bas.  

Sionismen är inte staten Israel. Sionismen är den koloniala ideologi som arbetade för att judiska invandrare skulle få en stat på den inhemska befolkningens bekostnad. Och precis som det är självklart för oss att säga ”krossa kolonialismen”, så är det självklart lika acceptabelt att säga ”krossa sionismen”. Det innebär inte en önskan om att utplåna Israel. Vi ropade en gång i tiden ”Krossa apartheid”, ideologin bakom Sydafrikas rasistiska system, men inte handlade det om att vi ville utplåna Sydafrika. Desmond Tutu, en av de som ledde kampen mot apartheid, sa att han såg stora likheter mellan sionism och apartheid och tolkade själv sionismen som rasistisk. Jewish Voice for Peace är en annan organisation som betraktar sig som antisionistisk. Att anklaga dem för att vilja utplåna Israel är inte bara okunnigt utan föraktfullt.

Får man säga "krossa kolonialismen" om den är israelisk?