Debatt: Sexuella trakasserier i våra skolor måste stoppas

Skolan har ett viktigt uppdrag i att lägga grunden för sunda värderingar, men de senaste åren har vi sett hur det här arbetet har blivit allt svårare och hur utvecklingen gått åt fel håll. Inte minst i Stockholms stad har vi sett en oroväckande trend där antalet rapporterade sexuella kränkningar i Stockholms skolor ökat. Det är tydligt att skolorna måste få mer effektiva verktyg för att bekämpa sexuella trakasserier i skolans värld. 

I början av februari presenterades utbildningsnämnden i Stockholms stads verksamhetsberättelse för 2024, där går det att läsa att nästan 600 anmälningar om sexuella kränkningar har kommit in under föregående år. Det är en ökning med 39 procent sedan 2023 och förvaltningen pekar framförallt på ett "problematiskt språkbruk" som en central faktor bakom utvecklingen. 

Det här återspeglas bland annat i Generationsrapporten 2025 från Ungdomsbarometern där allt färre unga att jämställdhet är en viktig fråga, och Ecpats rapport från 2024 om unga pojkars syn på jämställdhet där många pojkar anser att flickor bär ansvaret för sin sexuella utsatthet.

Som oppositionsborgarråd i utbildningsnämnden i Stockholms stad gör jag varje vecka verksamhetsbesök på våra skolor. Vid de här besöken har jag återkommande fått ta del av vittnesmål om detta fenomen på nära håll. Elevhälsoteamen rapporterar att kränkningar av sexuell natur, framför allt bland pojkar, har blivit ett växande problem. Ännu mer oroande är att föräldrar i allt högre grad backar upp sina barn när skolan tar kontakt med hemmen för att de ska ta ansvar för beteendet. Denna utveckling gör frågan än mer allvarlig, då den undergräver både skolans ordning och barnens trygghet. 

Det är inte längre enbart en fråga om enskilda incidenter, utan ett symptom på ett större ordningsproblem som påverkar hela utbildningsmiljön.

Men det stannar inte där. Utöver ökning av sexuella kränkningar visar verksamhetsberättelsen att andra viktiga skolresultat – betyg, trygghet och studiero – stagnerat eller faller, särskilt i Stockholms mest utsatta områden. Det är inte längre enbart en fråga om enskilda incidenter, utan ett symptom på ett större ordningsproblem som påverkar hela utbildningsmiljön.

Trots de här alarmerande uppgifterna har vi knappt sett någon reaktion från skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S). Det saknas helt reformförslag och idéer för hur skolorna ska ta sig an problemet. Liberalerna i Stockholms stad anser att det är dags att skolorna får kraftfulla verktyg för att hantera sexuella kränkningar. 

Vi har bland annat föreslagit:  

• Inför studieroteam. Nya särskilda studieroteam bör inrättas som kan hantera störningar utanför klassrummet. Teamet möter upp de elever tar ut de som stör på lektion och tar vidare kontakt med föräldrar för att följa upp situationen.

• Stärkta förebyggande insatser. Det räcker inte med att bara åtgärda symptomen; vi måste förändra attityder och beteenden redan från tidig ålder. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har själva fört fram att de i arbetet med pojkars värderingar och beteende behöver mer resurser.

• Utveckla de skolsociala teamen. Skolsociala team består av skolsocionomer anställda hos socialtjänsten, men jobbar ute på skolorna. De här behöver finnas i alla stadsdelar och måste breddas med en föräldrarådgivare och fältassistent.

Tyvärr har samtliga av våra reformförslag fått avslag, men nu måste den här passiviteten brytas. Att ignorera situationen kommer bara förvärra problemen i skolan. De rödgröna, som bär ansvaret för skolorna i Stockholm, måste använda samtliga verktyg för att säkerställa att skolan förblir en trygg plats – där respekt, jämställdhet och studiero är grundläggande förutsättningar för lärande.