Debatt: Sexuella övergrepp har inget med etnicitet att göra

Avsnittet följdes av kritikstorm och över tusen anmälningar till Granskningsnämnden. Vi hoppades att redaktionen skulle lära sig något av detta, men nu står vi ändå här igen. Ännu ett program har producerats där Uppdrag granskning håller fast vid missvisande och farliga fördomar om mäns våld mot kvinnor.

För om det är något historien och inte minst Metoo (borde) ha lärt oss, är det att sexuella övergrepp och våld inte har med etnicitet att göra. Uppropet #bortabrahemmavärst samlar kvinnor och icke-binära som utsatts för sexuellt våld i en nära relation eller i hemmet. Varken där eller i Metoo-rörelsen i stort, som i Sverige samlar över 100 000 personer, är förövarens etnicitet av relevans. Det mönster som däremot är tydligt är att förövarna är män. Män från alla samhällsklasser och i alla åldrar, män med olika bakgrund och med olika livssituation. Män som förgriper sig på kollegor, partner, vänner och främlingar.

Antalet anmälningar av sexualbrott i Sverige ökar ständigt, men vi vet att mörkertalet fortfarande är enormt. Så varför väljer ett av public services största tv-program att göra en granskning av det som visat sig vara endast 1,5 procent av de våldtäkter som begåtts (mörkertalet inkluderat)? Är syftet med granskningen att komma till bukt med våldtäkterna kan vi på rak arm komma på flera andra frågor som är mer relevanta?

Varför våldtar män? Varför görs inte tillräckliga insatser för att på riktigt få ett slut på mäns våld mot kvinnor? Varför fälldes bara 142 av 6 715 personer anmälda för våldtäkt 2012–2016? Varför skuldbeläggs kvinnor som anmäler våldtäkt? Varför är mörkertalet fortfarande så stort?

Våra frågor skulle kunna fortsätta, och de rör mer än bara programmets övergripande frågeställning. Kvinnojourer, organisationer och sakkunniga inom mäns våld mot kvinnor sitter på expertisen. Vi möter dagligen kvinnor och icke-binära som utsätts för mäns våld. Var fanns våra perspektiv i Uppdrag gransknings program? I jakten på att vinna tittare, klick och uppmärksamhet valde Uppdrag granskning den enkla vägen genom att peka ut en liten, specifik grupp. Så enkelt det hade varit för alla andra män, utanför den gruppen, om det stämde. Men vi som sitter på erfarenheterna vet att så inte är fallet. Gruppen förövare är inte mer specifik än att den består av män. Och nej, innan du hinner säga det, inte alla män. Men män.

Vi som arbetar med dessa frågor kämpar alla mot samma mål och vi vill alla en sak. Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Uppdrag gransknings program inleddes med frågan ”Hur ser det egentligen ut?”. Ja, hur ser det egentligen ut? Efter programmet har vi inte kommit ett steg närmare ett svar på den frågan. Vi är inte närmare ett slut på våldtäkterna. Istället fylls kommentarsfält på internet med rasism och våra kroppar med uppgivenhet.

190 000 anmälda sexualbrott 2017 och en Metoo-rörelse som samlat över 100 000 kvinnor och icke-binäras erfarenheter av sexuellt våld. Och så ett tv-program som väljer att fokusera på 142 individer. Orimligheten borde inte behöva påpekas men vi gör det ändå. För vi är vana vid att uppgivenheten i kroppen smyger sig på, och vi är vana vid att behöva säga ifrån. Skammen och skulden som kommer med sexualbrott ska läggas på förövarna. Alla förövare.