Debatt: Sex år efter dialogen finns bara brutna löften kvar

"Först när de ­boende får inflytande över hur pengarna fördelas kan det ske en riktig medborgardialog."

Dagens debatt om medborgardialoger i bostadsområden som behöver ”lyftas” ger mig kalla kårar, men också kamplust.

I dag bygger medborgardialoger på att de boende är kommunens ”bollplank” – där färdiga förslag och planer bara ska checkas av. För mig handlar medborgardialoger om ett verkligt lokalt medborgarinflytande som garanterar att de förändringar som görs utgår från de boendes behov och åsikter.

När Järvalyftet inleddes år 2007 fick hyresgästerna på Trondheimsgatan i Husby brev med information om att de hade några veckor på sig att hitta ett nytt boende. Därmed gick startskottet för en folklig missnöjeskampanj som kulminerade i en stor demonstration på Husby torg. Som boende i Husby och aktiv i Megafonen arbetade jag med Järvadialogen och har sedan länge sett behovet av att fördjupa medborgardialoger. 

Vi var flera föreningar som ansåg att det var nödvändigt att Järvaprocessen tog hänsyn till de boendes åsikter – särskilt de ungas – för att ta sig an de utmaningar som många möter i sin vardag. 

Megafonen arbetade intensivt för att involvera ungdomar och uppmuntra dem att lämna synpunkter. Under denna period hade vi en nära relation till de tjänstemän och politiker som höll i dialogens trådar. De sade att Järvalyftet skulle förverkliga både små och stora drömmar, vilket motiverade oss att samla in ännu fler konstruktiva idéer.

I dag, snart sex år efter den första dialogveckan, är alla illusioner om Järvalyftet borta. Då sades det att Järvalyftet hade arbete och utbildning som prioriterade frågor. I dag återstår brutna löften, och en fortsatt hög arbetslöshet. 

Järvalyftet misslyckades i två avseenden: medborgarinflytandet brast och man hade en överdriven fokusering på den fysiska miljön på bekostnad av de sociala utmaningar som präglar området. 

I tron om att Järvalyftet på allvar skulle bli ett kraftfullt svar på den politik som bortprioriterat Järva deltog olika grupper: barn, ungdomar, vuxna och pensionärer. Alla ville tycka till om tryggheten i området, den höga arbetslösheten, utbildningen och skolmiljön, ökade kultur- och idrottsmöjligheter och upprustning av fritids- och idrottsanläggningar. 

Hur följdes då dessa åsikter upp? Hur tog man från stadens sida tillvara på engagemanget som många organisationer och boende visade? 

Dessvärre saknades det förslag på sociala satsningar i uppföljningen efteråt och de boende förblev ovetande om vart deras åsikter hade tagit vägen, medan staden och byggnadsarkitekterna fortfarande hade fullt upp med att lova saker. 

Under samma period var samhällsutvecklingen den motsatta till vad som utlovats. Sedan våren 2009 har viktiga verksamheter lagts ner eller privatiserats, trots befolkningens eniga motvilja. I stället för en utveckling av området har vi sett hur vårdcentraler, skatteverk, skolor och postkontor sålts ut eller försvunnit.

Just nu pågår flera liknande kommunala projekt runt om i Stockholm, i syfte att attrahera nya stockholmare att flytta dit. Kanske blir det på bekostnad av de som redan bor där. 

De boende behöver lära sig av erfarenheterna av Järvalyftet och organiseringen i Husby. Våga ställa krav på demokratiska strukturer som säkerställer ert direkta inflytande. Ställ krav om att fördelningen av projektets resurser, och de förändringar som ska göras, utgår från den folkliga förankringen. 

Först när de boende får inflytande över hur pengarna fördelas och vad som ska prioriteras kan det ske en riktig medborgardialog som respekterar de boendes demokratiska och sociala rättigheter.