Debatt: Se alla utrikesfödda kvinnor som resurser för Sverige

Utrikesfödda kvinnor, framför allt mammor, beskrivs ofta som en belastning för samhället. Det är enkelt att dra den slutsatsen: utrikesfödda kvinnor står längst från arbetsmarknaden, nås inte i samma utsträckning av etablerings- och arbetsmarknadsinsatser, står för de högsta ohälsotalen, är överrepresenterade bland de som utsätts för våld i hemmet och så vidare, och så vidare.

Vi vet allt det här. Men vi vet också att det inte är kvinnorna som är problemet. Problemet är strukturellt. För oss på Somaya stödjour är det tydligt att samhällets stöd inte tar hänsyn till deras individuella förutsättningar. Det vill vi belysa.

2011 skrev Sveriges kommuner och landsting, idag Sveriges kommuner och regioner:

”Alla människor ska bemötas och behandlas på ett likvärdigt sätt och få likvärdig tillgång till välfärdstjänster och service.”

Detta med ”lika till alla” leder dock inte till jämlikhet. Att göra jämlikt innebär att göra skillnad, det vill säga att erbjuda generella insatser till alla, men anpassade på ett sådant sätt att de motsvarar olika människors olika behov och förutsättningar. Att göra skillnad innebär också att skapa förutsättningar för människor att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och påverka deras livsvillkor.

Priset för ett bristande stöd är högt för kvinnorna. Men det får också stora konsekvenser för deras barn genom bland annat lägre utbildningsnivå, högre risk för arbetslöshet och för fysisk och psykisk ohälsa.

Utrikesfödda kvinnor utgör över tio procent av Sveriges befolkning. Det är en dryg miljon personer. De är en viktig del av samhällets utveckling precis som alla andra, och kan bidra genom sin potential och kapacitet. Om de ges likvärdiga förutsättningar.

Ineffektiva insatser leder till att potentiella skattebetalare aldrig blir självförsörjande och de samhällsekonomiska kostnaderna som det medför står vi alla för.

Regeringens mål för Sveriges jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina egna liv och att forma samhället. För att nå dit måste ett likvärdigt stöd till utrikesfödda kvinnor, framför allt mammor, bli en prioriterad fråga.

Forskning, kartläggningar, ­utredningar och vittnesmål finns sedan länge. Det gör även konkreta förslag på åtgärder – ett likvärdigt stöd som utgår från individen och som beaktar flera perspektiv samtidigt, och där myndigheternas stuprör inte står i vägen för individens behov.

Vi vet vad orsakerna är och vi vet vad konsekvenserna blir för samhället och för kvinnorna och deras barn. Det är svårt att se syftet med att fortsätta på samma sätt.

Så nog kan vi alla enas om att vi vill samma sak?

Det som krävs är en politisk vilja att ge myndigheter och kommuner förutsättningar för att börja jobba utifrån forskningen.

Statsminister Ulf Kristersson (M), tillsammans har du och dina ministrar möjlighet att åtgärda ett reellt problem med effekter på många nivåer. Vägen till ert jämställdhetsmål är tydlig, vad mer behöver du och dina ministrar för att börja agera?