Debatt: SD-Erixons krav på mer våld vore en katastrof för Sverige

Sverigedemokraternas propagandageneral Dick Erixon efterfrågar återigen mer våld från polisen. I våras ville han att polisen skulle ”skjuta för att döda” för att undvika ”sharialagar”, nu nöjer han sig med att kräva att ”varje individ som börjar skrika eller käfta mot en polis ska omedelbart brytas ner på marken och med handfängsel föras till arrest”. Udden är som vanligt riktad mot invandrare i segregerade förorter. Ingen tror väl att han vill att det arbetssättet ska tillämpas på personer som Erixon själv när de blir kränkta av en fortkörningsbot eller beter sig illa på fyllan?

I samma text påstår Erixon att ”Svensk polis är ett skämt” och ”Polisen är bara statister som fegt tittar på”, samt yrar om att polisen är genomsyrad av ”vänsterideologier” och ”lågaffektivt bemötande”. Detta är inte bara förolämpande mot oss i poliskåren, det är också rena dumheter baserat på en blandning av förvridna fakta kring enskilda händelser och konspirationsteorier i den högerpopulistiska nätträskmiljö som han är en del av.

Sverige befinner sig i en krissituation angående våldet i kriminella miljöer och svensk polis behöver utvecklas och förstärkas. Viktigast är att förbättra det förebyggande arbetet och lagföringen, men polisen ska självklart också äga våldsmonopolet åt medborgarna och aldrig behöva backa. Varje gång det händer är ett misslyckande. Men det rör sig om undantagsfall. Det finns även tillfällen när polisen borde ha tillgripit mer våld för att upprätthålla ordningen, liksom det finns tillfällen när polisen har använt för mycket våld. Men svenska poliser hanterar dagligen mängder med ingripanden på ett balanserat sätt och det utförs otroligt mycket bra arbete i alla delar av myndigheten.

I exempelvis de brottsutsatta stadsdelarna Rinkeby, Tensta och Husby där jag länge har arbetat, ingriper polisen när vi behöver, i regel utan att utsättas för försök till det Erixon kallar ”dominansbeteenden”. Det är som sig bör och ökar tryggheten på gatorna. Om poliser däremot spöar upp folk för att få dem att bli mer ”rädda för polisen” minskar snarare tryggheten, och man bidrar i stället till den spiral av utanförskap som göder insocialisering och rekrytering in i kriminalitet.

Den låga lagföringsgraden för gängvåldet borde vara en av de viktigaste rättspolitiska frågorna. Men det är självklart skillnad mellan att vara rädd för att åka dit för brott och att vara rädd för att få stryk av polisen. Och bristen på den förstnämnda rädslan löser man inte med mer polisiärt våld utan med fler domar.

Man vill bara kunna skrocka åt en så sanslöst tafflig text. Men Dick Erixon är alltså ansvarig utgivare för SD:s båda propagandaorgan Samtiden och Riks och en väldigt inflytelserik röst i den sverigedemokratiska rörelsen. En rörelse som genom Tidöavtalet har ett enormt inflytande över rättspolitiken och styrningen av polisen, exempelvis genom regleringsbrevet och en (av Erixon krävd) eventuell tillsättning av en ny rikspolischef.

Om Erixon och SD lyckas styra mot en polis som i mycket högre grad använder grovt våld för att skapa rädsla i förorterna skulle det alltså inte lösa, utan snarare förvärra, problemen med gängkriminalitet och våld i utsatta områden, samt öka polariseringen mellan dessa områden och resten av samhället. En utveckling som likt en självuppfyllande profetia skulle ge bränsle åt SD:s retorik kring att människorna som bor där inte hör hemma i Sverige.

SD har alltså sannolikt mer att vinna än att förlora på en sådan utveckling. För alla andra, och speciellt för dem som bor och verkar i de aktuella områdena, vore det en katastrof.