Debatt: "Sätt stopp för sexismen inom studentvärlden"

För att värna om ett universitet där alla är välkomna måste sexismen och diskrimineringen i Lunds studentliv tas på allvar, skriver Anna Dahlberg och Alice Hansen.

”En dag så for jag till Smögen, där blev jag ju kallad för bögen Färden fortsatte till Mora, där träffa jag stans största hora hon erbjöd mig att få titta på hennes förtjusande fitta.”

En helt vanlig vardagskväll var vi på middag på en studentnation i Lund. Plötsligt satte vi kaffet i halsen när sällskapet vid bordet bredvid började sjunga en sång i vilken ovanstående rader ingår. Chockade och förargade försökte vi först avbryta och sen överrösta sången utan att lyckas.

Att framföra en sådan text på ett så oreflekterat sätt är problematiskt. Syftet är att få skratta en stund, men det sker på bekostnad av att mer än halva Sveriges befolkning kränks. Perspektivet är en heterosexuell mans. Han tar sig rätten att sätta nedvärderande etiketter på andra och därför utestänga dessa andra från gemenskapen. De fråntas också möjligheten att påverka bilden av sig själva. Vi som omsjungs, kvinnor och homosexuella män, är närvarande i rummet men ingen hänsyn tas till det. Det leder vare sig till att de väljer en annan mindre stötande version eller att de väljer bort sången helt och hållet. Inte ens våra högljudda protester ledde till att kränkningen avbröts.

Att sången initieras av vita, unga, universitetsstuderande män är även det bekymmersamt. De tillhör en privilegierad grupp. Vita, unga, universitetsstuderande män kommer ha goda inkomster, behöver inte fundera över när i karriären det passar att skaffa barn, har inte lärt sig vara rädda när de går hem ensamma på kvällen och de löper låg risk för hat och sexuellt våld. De befäster sin höga status genom att tydligt distansera sig från grupper med mindre makt och inflytande i samhället.

Framträdandet på nationen går inte att avfärda som en isolerad händelse. Att sången sjungits tidigare, tillsammans med liknande sånger, visar att det finns en sexistisk kultur inom studentvärlden. Den hetero­sexistiska kulturen syns även i spex, studentföreningstidningar och nollningsaktiviteter: vanliga fritidsnöjen för studenter. Det är problematiskt om förutsättningen för att slappna av efter en hel dags studier är att kränka kvinnor och homosexuella.

Det här är ett samhällsproblem eftersom alla inte välkomnas som de är till universitetet. För att värna om ett universitet där alla är välkomna måste diskriminering tas på allvar. Görs inte detta kommer universitetet även i fortsättningen ha svårt att bredda mångfalden bland studenterna.

Vi måste ta ställning till om vi vill ha ett samhälle som styrs av människor som slentrianmässigt kränker redan utsatta grupper.