Debatt: Sätt press för att stoppa ockupationen av Västsahara

Det har nu gått mer än ett år sedan FN-sändebudet för Västsahara Horst Köhler, tidigare tysk förbundspresident, plötsligt avgick från sin post. FN:s säkerhetsråd har ännu inte lyckats tillsätta ett nytt sändebud.

Inte heller har man lyckats verkställa sina egna resolutioner sedan 1965; avkoloniseringen av Västsahara och därmed Marockos ockupation av större delen av Västsahara.

Det är totalt stiltje i avkoloniseringsprocessen, där FN-styrkan Minurso sedan 1991 finns på plats för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet. 29 år senare har den inte ägt rum på grund av Marockos förhalningar och obstruktion, trots att en färdig röstlängd fanns klar för mer än 20 år sedan. Marockos ockupation fortsätter.

I FN:s säkerhetsråd har Frankrike med sin vetorätt stoppat alla resolutionsförslag som missgynnat bundsförvanten Marocko.

Horst Köhler lyckades under sina knappt två år som FN-sändebud organisera två möten där de båda parterna Marocko och Polisario Front deltog. Säkerhetsrådet antog dessutom i oktober 2018 en resolution där förlängningen av Minursos mandat förkortades från ett år till 6 månader för att pressa fram en lösning på den långvariga konflikten.

I oktober 2019 röstade dock Säkerhetsrådet fram ytterligare en intetsägande resolution där Minursos mandat återgick till en ett-årig förlängning.

Horst Köhler är ingalunda det första FN-sändebudet för Västsahara som avgått.

Minurso är den enda fredsbevarande FN-styrka som saknar MR-mandat, det vill säga rätt och skyldighet att rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna. Eftersom det i Marocko är förbjudet att ifrågasätta Marockos rätt till Västsahara, straffas västsaharier som uttrycker sympatier för ett självständigt Västsahara. Inget land i världen anser att Marocko har rätt till Västsahara.

Trots att en FN-styrka finns på plats för att genomföra en folkomröstning om självständighet, har västsaharier ingenstans att vända sig, när de utsätts för övergrepp, misshandel, tortyr och fängelse av den marockanska rättsapparaten. Västsaharierna är utan FN-mandatet helt skyddslösa.

Reportrar utan gränser beskrev i en rapport 2019 hur inhemska västsahariska reportrar förföljs och fängslas och hur utländska journalister hindras av de marockanska myndigheterna att besöka den ockuperade delen av Västsahara. Tystnad ska råda om vad som händer i Västsahara.

EU-domstolen har i två separata domar fastslagit att Marocko och Västsahara är två separata territorier och att EU:s avtal med Marocko därför inte omfattar Västsahara. Det gäller bland annat fiskeavtal och handelsavtal.

Trots det godkände EU-parlamentet 2019 fortsatt import av västsaharisk fisk och jordbruksprodukter med betalning till Marocko.

Den närmaste vägen från Afrika till Europa går över Gibraltar sund mellan Marocko och Spanien. Enligt ett avtal mellan EU och Marocko ska Marocko hindra afrikanska migranter från att ta sig till Europa.

Om inte exporten av stulen västsaharisk fisk, fosfat och grönsaker till EU får fortsätta, lär Marocko ha hotat med att öppna gränsen mot Europa för de afrikanska migranterna.

Västsahariska politiska fångar, som efter rättsvidriga rättegångar dömts till livstidsstraff, har återigen startat hungerstrejker i protest inte bara mot domarna i sig utan mot de vidriga förhållandena i marockanska fängelser.

I oktober ska FN:s säkerhetsråd åter ta ställning till Västsaharafrågan. Utan mediabevakning lär det väl bli ytterligare en 20 sidor lång innehållslös resolution.