Debatt: Satsa på barns lärande – inte på skenreformer

Enligt utbildningsministern är syftet att skapa en mer likvärdig skola. Men frågan är om detta förslag verkligen har stöd i forskning – eller om det i själva verket riskerar att försvaga de beprövade metoder som bäst gynnar barns och elevers utveckling och lärande.

Sverige har dessutom redan en tioårig skolplikt. Sedan 2018 är förskoleklassen obligatorisk, förskollärarna och lärarna arbetar tillsammans i samma skolbyggnader och med gemensam rektor. Sedan 1998 regleras förskoleklass, fritidshem och grundskola i en gemensam läroplan, där förskoleklassen har ett eget kapitel.

Regeringen hävdar att en tidigare skolstart med mer strukturerad undervisning kommer att förbättra elevernas lärande. Men utredningar, som SOU 2021:33, har tydligt visat att forskning ger stöd för att sexåringars utveckling bäst främjas genom lekbaserad undervisning, där leken är en central del av lärandet. Syftet med att föra över sexåringarna till skolans organisation var att inspirera grundskolans arbetssätt att bli mer lekbaserat, eftersom forskning visat att detta även gynnar de yngre eleverna i grundskolan. 

Leken som forskningen har bekräftat är avgörande för barns språkliga, kognitiva och sociala utveckling.

Att nu överge förskoleklassens pedagogik, som bygger på barns naturliga nyfikenhet och intresse, till förmån för en mer formaliserad skolstruktur riskerar att tränga undan leken ytterligare – leken som forskningen har bekräftat är avgörande för barns språkliga, kognitiva och sociala utveckling.

Trots regeringens goda ambition om en mer likvärdig skola saknas forskningsstöd för att en tidigare skolstart med mer traditionell undervisning skulle leda till bättre skolresultat senare i livet. Forskningen pekar istället på att barn och elever i tidiga åldrar bäst utvecklas genom undervisning som bygger på lek, skapande, omsorg och nyfikenhet – inte genom ämnesindelningar och fastställda kursplaner. Den lekbaserade pedagogiken är inte bara en metod, utan en fundamental komponent för barns välbefinnande, utveckling och långsiktiga lärande. Vi saknar alltså en konsekvensanalys för barn och elever av regeringens förslag. 


För att uppnå verklig likvärdighet i skolan måste fokus ligga på att säkerställa att det finns tillräckligt många förskollärare och grundskollärare, som har rätt och tillräckliga förutsättningar för sitt uppdrag så att de kan möta varje barns och elevs individuella behov. Att ändra förskoleklassen till årskurs ett kommer inte att lösa underliggande problem med barns språkutveckling, gruppstorlek och personalförsörjning. Det är kvalificerade förskollärare och lärare, som har kunskap om barns utveckling och hur de bäst stöttas för lärande och utveckling som är nyckeln till att skapa en likvärdig skola – inte strukturella förändringar.


Ett annat problem med förslaget är att det bortser från förskollärarnas specifika kompetens. Förskollärare har lång erfarenhet av att arbeta med denna åldersgrupp och expertis på att skapa omsorgsfulla, kreativa och lekfulla lärmiljöer som är anpassade efter sexåringens förutsättningar och behov. Regeringen föreslår att förskollärare måste komplettera sin utbildning för att få undervisa sju-nio-åringar. Grundskollärare, däremot, får enligt förslaget behörighet att undervisa barn från sex års ålder utan vidareutbildning, vilket inte kan accepteras. 

Förslaget att göra förskoleklass till årskurs ett bygger på ett felaktigt synsätt där lek och lärande ställs mot varandra. I själva verket är det genom leken som yngre barn och elever lär sig bäst. Förskolan har länge varit en plats där omsorg och lärande samverkar, och där barns naturliga nyfikenhet och kreativitet uppmuntras. Att nu införa en stramare och mer traditionell skolstruktur för sexåringarna riskerar att underminera dessa framgångsrika pedagogiska metoder.

Norge sänkte skolåldern för 20 år sedan. En nyligen genomförd utvärdering visar att integrationen av lek och rörelse i undervisningen nästan helt försvunnit. Vad talar mot att inte barn och elever i Sverige skulle mötas av samma utveckling?

Att införliva sexåringarna i grundskolan utan att ta hänsyn till deras specifika utvecklingsbehov och utan att ta vara på förskollärares unika kompetens är ett steg i fel riktning och kommer inte att leda till ökad likvärdighet. I stället för att genomföra strukturella förändringar borde resurser satsas på kvalitetshöjning i verksamheten med kompetenta förskollärare och lärare. Det skulle ge bättre möjlighet för alla barn att utvecklas och lära, att alla barn har självförtroende och språkkunskaper nog för att ta emot det skolan kan erbjuda.

Christian Eidevald
Gästprofessor i pedagogik med inriktning förskola, Södertörns högskola

Ingrid Engdahl
Docent i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet

Ingrid Pramling Samuelsson
Senior professor i pedagogik, Göteborgs universitet

Ingegerd Tallberg Broman
Senior professor i pedagogik med inriktning mot barns utveckling och lärande, Malmö universitet