Debatt: Sänkta ingångslöner löser inte arbetslösheten

”Bröd och skådespel” är ett uttryck som härstammar från romartiden då staten erbjöd medborgarna gladiatorspel (som här ska förstås som underhållning) i kombination med något att äta. På så sätt skulle romarna hålla sig lugna och inte försöka sig på något revolutionärt.

Alliansen har presenterat sin nya jobbpolitik och den innehåller varken bröd eller skådespel, om inte kamp för brödfödan betraktas som underhållning av dagens besuttna.

Den är i stället ett sätt att hålla kvar människor i fattigdom och utanförskap. Förslaget är illa genomtänkt och dåligt förberett. Det hela är ett försök att få uppmärksamhet i media och är tänkt att signalera trovärdighet och regeringsduglighet inför den annalkande valrörelsen.

Arbetsvillkor förhandlas mellan arbetsmarknadens parter, det vill säga arbetsgivare och fackförbund. Att de politiska partierna skulle ge sig in och ta över den rollen skulle bara ställa till oreda på arbetsmarknaden. Ingångslöner är ett resultat av många och långa förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Att sänka dem vore att skicka ut människor i ännu större fattigdom och utanförskap. Under den borgerliga regeringstiden sänktes skatten för de som redan hade arbete, men skapade inte några nya arbetstillfällen. Det kommer heller inte en sänkning av ingångslönerna att göra.

Dock är jag överens med Alliansen om att arbetslösheten måste bekämpas, men det måste göras från grunden med rätt medel och på rätt arena. Det finns ingen vilja hos Alliansen att ta itu med de övriga problemen på arbetsmarknaden; att komma tillrätta med alla otrygga sms-anställningar som numera inte bara finns inom bemanningsbranschen utan även inom hela välfärdssektorn. Låglönejobben finns redan här och i många fall krävs det minst två jobb för att ekonomin någorlunda ska gå ihop. Klassamhället har fått ytterligare en nivå – ”working poor”. Dessa problem lämnar dock Alliansen åt andra att lösa.

Vänsterpartiet anser att arbetslösheten är ett stort slöseri med mänskliga resurser och ett av våra absolut viktigaste mål är full sysselsättning. Eftersom man inte kan bromsa sig ur en uppförsbacke, så måste vi i stället satsa på samhällsnyttiga investeringar som upprustning av järnvägen, bostadsbyggande och klimatomställning. Vi behöver även stora satsningar på fler anställda och högre kvalitet inom välfärdssektorn – skola, vård och omsorg. Detta skapar fler arbetstillfällen. Dessutom behöver vi rusta våra ungdomar så att de blir attraktiva på arbetsmarknaden. En reformerad arbetsförmedling, en skarp utbildningspolitik och en aktiv näringslivspolitik är vad som behövs. Inte sänkta ingångslöner.